Irritationsmoment x 3

Varför går det så segt med cheetahns potträning? Hon KAN men vill liksom inte. Är inte motiverad. Vissa dagar går det helt utan blöja. Vi får påminna om att det är dags att kissa dock. Andra dagar vägrar hon. Köpte nytt blöjpaket häromdan å då blev det tydligen väldigt spännande att kolla på dem å nu vill hon ha blöja jämt. Har också känslan att de inte är så värst uppmuntrande/aktiva på förskolan där de har fullt upp med att ta hand om alla nykomna ettåringar. Det gick liksom mer framåt i somras å när det var färre barn på avdelningen. Det kommer, antar jag. Å ingen ide att hetsa henne förstås. Segt bara.

Varför regnar det när jag är hemma ensam med två barn?

Cheetahn är trött på att leka med lera. Baka känns inte bra när hon varit magsjuk. Allt som går att göra med en iPad är hon trött på. Själv är jag trött sådär i allmänhet. Trots två hyfsade bebisnätter.

Hello VAB

Jag struntade i att svara när de ringde. Tänkte att det nog var en telefonförsäljare. Det var det inte. Det var förskolan. Som meddelade att cheetahn var magsjuk. Upplyste solrosen mig om. 

48 timmars karens. Ingen mer förskola den här veckan alltså. Jag, bebisen å en magsjuk 2-åring hemma. Eller ja, vi är väl snart magsjuka hela bunten. Så. Jävla. Äckligt. 

Har bara bytt en fulblöja sedan hemkonst å känner liksom att det räcker så. Räcker. 

Cheetahn är såklart inte typen som blir medtagen å vill se film av att vara sjuk. Mest bara gnällig å utan aptit. Men med full fart. 

Å solrosens jobb undrar om han kan jobba hela helgen. Det tycker jag går jättebra såklart. Kan de skicka hit en nanny, en städare å en kock i utbyte?

Mvh bitter

Tålamodet å profylaxandningen

Klockan är 8.15. Vi ska vara på förskolan 8.30 å ska bara borsta tänder å klä på oss först.

Cheetahn skriker för att hon inte får klättra upp på handfatet med kranen som hävstång. Jag ger mig inte. Hon springer ut ur badrummet. Bebisen skriker i babysittern. Cheetahn öppnar min garderob å tar ut ett gäng av mina trosor å lägger på bebisen i sittern. Jag ignorerar å borstar mina egna tänder så länge. Gungar babysittern med ena foten under tiden. När cheeahn väl återvänt till badrummet å tandborstningen är avklarad gastar hon för att hon inte vill ha fleecejackan utan en kortärmad vit sommarkofta. På den punkten ger jag mig å hon får ha den ovanpå bamsetröjan under regnjackan.

Bebisen gnäller, orkar inte skrika längre. Lägger honom i vagnen under tjock filt. Cheetahn vägrar gå själv men är ok med ståplattan å försöker imponerande nog inte rymma en enda gång under den 3 min långa promenaden.

Framme på förskolan 8.50. Ett annat barn skriker för att hon vill stå på ståplattan till vår barnvagn. Skönt, tänker jag, det är inte bara mitt barn som kinkar.


Alltså. Såna här morgnar vill jag också ställa mig i hallen å bara skrika: ungjävel, skärp dig, gör som jag säger.

Men det skulle ju inget bli bättre av. Tvärtom. Å det är förstås inte lydnad jag är ute efter utan gott samarbete. Men att orka alltså. Orka lägga den energi som krävs. Det gäller att hela tiden intala sig att det ska löna sig i långa loppet. Å som föräldraledig har jag ju faktiskt mer tid att lägga än i vanliga fall med betydligt mer tider att passa.

Jag tänker att det är nåt positivt å bra med syskon i längden å att det är nyttigt att lära sig ta hänsyn å anpassa sig inom teamet. Men såna här morgnar tänker jag också att jag skulle ha nöjt mig med en unge å orkat lite mer med just den. Det är så enerverande att uppmaningen "skynda dig" är fullständigt verkningslös. Om nåt är den kontraproduktiv. Det är som om varje försök att raska på tar oss två steg bak istället för ett kliv framåt. Så försöker låta bli att visa stress samtidigt som jag vill lära cheetahn att just ta hänsyn å bara kunna snabba på när det gäller.

Nåja. Vi sov ju hyfsat i natt. Å nu har jag hunnit jobba i 2,5 timmar å blogga i en kvart. Dags för amning.

Syrien Syrien Syrien

Kommer ni ihåg att Astrid Lindgren å hennes syster brukade inleda alla samtal med att säga "Döden döden döden". Så hade de liksom avhandlat det ämnet sen å kunde ägna sig åt väsentligheterna.

Jag har inget intressant att säga eller blogga numera. Alla mina tankar handlar om:
- enkla middagar
- hur en maximerar nattsömnen
- kläder
- cheetahns tålamodskrävande vanor å ovanor
- bebisen
- jobbet

Inget av det här känns som nåt som nån jag träffar bryr sig om.

Så jag införde att jag å Jenny måste prata om Syrien eller liknande varje gång vi konverserar. Åtminstone lite grann. Å nu känner jag hur det går emot att vi kommer börja säga "Syrien Syrien Syrien" för att sen gå på "meningslösa" ämnen som handlar om kids i stil med vinteroverallsmaterial å bajs.

Försöker ta mig i kragen. Har ju bokcirkeln som har möte nästa vecka. Å så ska vi starta en polcirkel. Diskutera politik inför riksdagsvalet nästa år. Sådeså. Det finns faktiskt ingen anledning för nån att om ett år stå å säga "jag är inte så insatt" eller värst av allt: "jag har inte fått nån information".

NÄ MEN SKAFFA DET DÅ!

Snabel

"Snabel kan sova där" sa cheetahn häromdan.

Bebisen heter Samuel.

Innan sa vi Sam hela tiden. Nu Snabel. Lite kul eftersom Abel var ett av mina namnförslag.

Måste skicka in pappren till Skatteverket. Måste bestämma andranamn. Kommer råka skriva Snabel.

I-landsproblem - men ändå irriterande

Det mesta i min garderob är urtvättat eller har dålig passform pga post preggo alt. amningstuttar. Jag kan inte ha diverse blusar pga detta. Jag kan inte ha mina enda snygga vanliga jeans pga snittärr. Gravidkläderna samlade jag igår ihop i en pappkasse å gav bort till nyblivet preggo i bekantskapskretsen. Så här sitter jag å skiftar mellan några amningslinnen, två trikåkjolar, tre leggings å tre koftor. I byxväg kör jag vid behov på preggochinos eller grå me&i-byxor. Båda dessa får mig att vilja kräkas. Jag är så trött på dem.

Jag önskar mig en skräddare. För det räcker inte med pengar. Har besökt några affärer å massor av internetbutiker. Hittar INGET som känns passande denna kropp å den ålder å situation jag har. Ljusa blusar/skjortor som ska strykas, njae...blir fulla med fläckar ju. Kjolar som kräver midja, njae. Klänningar utan möjlighet att knäppa upp mitt fram, njae inte precis va.

Två fräscha amningstoppar från HM, det ska jag unna mig. En svart å en vit. Det kom jag fram till. Fast de kommer såklart passa dåligt med de enorma tuttarna, det är klart. Så får väl ändå ha nån gammal kofta över. Ny kofta skulle jag kanske kunna unna mig. I nån käck färg kanske, för solrosen säger att jag borde ha mindre svart. Fast när jag pekade ut en orange blus igår sa han att den var skrikig. Hur en än vänder sig blir det inte bra.

Å rumpan, den där platta sorgliga saken, den får vara bar. För alla lågt sittande trosor är urtvättade å för stora sedan de töjts ut under graviditeten.

PS. Om nån har nåt tips på passande kläder åt mig, hojta!!!

Hälsningar från hon som lagade årets sämsta middag

- Ta på lite lime...å sriracha. Eller ja, kanske. Jag vet inte om det blir bättre av det faktiskt. Men du, om du tar en bit cashewnöt med varje tugga, då kan du nästan låtsas som om du satt å åt bara nötter istället för middag i alla fall.

Note to self: lyssna på solrosen i fortsättningen när han dissar recept