Gräv ner dem!

...säger vi, inspirerade av turkarnas bottenskrap, på jobbet om dem vi tycker beter sig illa numera.

Skämt åsido. Och lystring allvar.

Ska vi göra så här nu att vi snabbansluter Turkiet till EU på direkten? Ska vi sen skicka en delegation djävulskvinnor till Turkiet i syfte att berätta hur utmärkt det går att ha manliga vänner och att det hänt att vi talat med främmande män utan att ta skada? Ska vi SÄRSKILT tala med Medines far och farfar? Ska vi sträcka våra händer mot dem och säga:

- Nej, vi ska inte gräva ner er bara för att ni begått ett fasansfullt brott. Vi ska hålla er i handen genom den här rättegången och vi ska hålla er i handen när ni kommer ut ur det turkiska fängelset. Och till och med när ni gör om och gör rätt och är lite skakiga i början av ert aktiva arbete för kvinnors mänskliga rättigheter, till och med då ska vi hålla er i handen. Vi ska sjunga tillsammans med er och vi ska säga okej när ni vill byta ut broderskap mot systerskap i sista versen. Vi håller er i handen. Tills ni blir varmare i kläderna och själva driver dessa frågor. Då släpper vi taget, lite i sänder, när vi ser att ni fixar det. Vi förstår om ni sover dåligt i häktet. Vi förstår om ni ångrar er. Vi förstår om ni saknar Medine.