Största skräcken

Att bli en förälder som lämnar över lilla cheetahn till den andra föräldern på tunnelbaneperrongen på fredagmorgonen för att det är dags för nån annans vecka.

Fredag morgon klockan åtta. Ser hur sammanbiten mamma håller liten pojke i handen vid S:t Eriksplan. Massa väskor å påse i den andra. Pappa springer ner för trappan, tar över pojkhand å prylar. Mamma pussar pojke hejdå, tittar inte ens på pappa å springer på tbanan jag nyss gick av. 10 sekunder senare borta.

Vore det så konstigt med ett annat upplägg? Där barn får bo på ett ställe hela tiden medan de separerade föräldrarna får komma dit varannan vecka? Att föräldrarna får ta (den potentiella) skiten.

Jag vet inte så mycket om det här å jag är rädd för att behöva lära mig. Även om jag tror och vet att det också kan bli bra.


- Posted using KIP phone