Det där som jag inte riktigt visste själv

När jourtandläkaren sa att jag kanske inte borde äta citodon och amma utan att kolla upp det med läkare svarade jag desperat att då pumpar jag och kastar. Bebisen får äta ersättning så länge. Vad som helst bara det slutar göra så här ont. Bara jag får sova ordentligt en stund för första gången på fyra dygn. 

Samtidigt var jag faktiskt lite rädd att okej, tänk om vi gör så och så kanske bebisen inte vill amma igen senare? Tänk om han börjar föredra flaskan då. Ska jag stå och sterilisera flaskor dagarna i ända och inte längre sova hela långa nätterna bredvid bebisen?

Jag ringde amningsmottagningen på Danderyd. Det var stängt. Hänvisade till gynakuten. Därifrån ringde en mycket sympatisk läkare upp mig och sa: amma, ta tabletterna, vänta 4 timmar innan du ammar igen. Håll för säkerhets skull koll på bebisen så den inte blir slö. Det bör inte vara några problem så länge du tar en så låg dos du kan.

Jag önskar att tandläkarna från början hade haft lite koll på det där med smärtstillande och amning. Kanske föreslagit att vi kunde väntat med att operera tanden några månader. Jag visste inte om mig själv att det hade blivit så pass viktigt att amma heller.