Maria skriver om jämställdheten och vikten av att dela på föräldraledigheten. Och jag tänker på det dagligen.
Själv jobbar jag heltid sedan tre veckor tillbaka. Solrosen har föräldratjänst heltid sedan en månad. Det är en sån lyx, alltså. Tänk att bebisen får kvalitetstid hela dagarna med honom nu. I många länder hade vår minsta cheetah redan gått på nåt slags dagis vid det här laget. Och tänk att vi får betalt så mycket så pass länge för att hänga med kidsen. Alla som klagar på att de har lite pengar som föräldralediga borde skämmas. Tänk att vi FÅR några pengar alls och slipper bekosta det helt själv liksom.
Men jag var samtidigt klar med föräldratjänsten för den här gången och trivs utmärkt på jobbet. Jag älskar att komma hem till teamet också. Bebisen som skiner upp som en sol. Treåringen som är oförutsägbar (fortfarande i stadiet bipolär Bin Ladin) men kul. Ofta kommer jag till hyfsat städat och färdiglagad mat. Det är helt fantastiskt. Så hade solrosen inte det när jag var hemma för då jobbade jag med bebis i stället för att städa. Jag gjorde förvisso en massa annat såsom flyttpacka, visningsstäda gamla lägenheten, packa upp osv. så sysslolös var jag inte precis. För min del får mönstret gärna bestå sen när vi båda jobbar heltid (fast jag önskar så klart inte solrosen det egentligen). Jag förstår mer än väl alla män som trivs med att ha en hemmafru/partner som jobbar deltid osv.
Och vi börjar så sakta komma i ordning i nya huset. Har planterat växter, köpt utemöbler, lagt trätrall på terrassen, fått upp tapeter, kollat på persienner och åkt till återvinningen med skräp. I helgen ska jag laga gazpacho.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Ahh, jag får lagom ångest av att läsa sånt här. Kan inte sluta tjata och skämmas över att jag faktiskt tar hela föräldraledigheten den här gången (vi kommer att ha varit hemma gemensamt 8 månader, men det känns inte riktigt som tid att räkna). Å andra sidan hade maken inte fått ensam föräldraledighet ändå eftersom jag annars hade varit arbetslös... Men precis som du säger, attans vad viktigt det är egentligen. Vi har verkligen aldrig varit så omjämställda som just nu, och jag tror att det kommer att vara himla himla svårt att få tillbaka balansen om inte jag får ett jobb asap så att maken får vara hemma själv ett tag.
ReplyDeleteIntressant att du faktiskt kan se att ni är ojämställda just nu. Vore kul att läsa om du vill blogga om på vilka sätt det märks. Men - jag håller så klart tummarna för att du ska få ett spännande jobb och att ni får bättre balans. Mitt enda tips är att tvinga dig själv att släppa ansvar på sikt. Det är på nåt sätt enklare än att påtvinga den andra att TA det, om du förstår hur jag menar.
DeleteMin man har frågat om han får bli hemmaman på heltid om vi flyttar till huspålandet. Vi diskuterar :) Känns inte helt jämställt, men kanske lite skönt med städat och mat på bordet? (obs inte helt allvarliga dock)
ReplyDeleteHehe, om han har tjänat riktigt mycket pengar innan dess så att han inte "lever på dig"och får usel pension skulle jag göra tummen upp! Och sticka till honom lite extra hushållskassa kanske... :-)
Delete