Sedan typ förra våren har solrosen lagat sisådär 75 procent av vår mat. Först eftersom jag var höggravid och trött. Sen för att jag satt och ammade nyföding/jobbade/hämtade-lämnade medan solrosen "bara" jobbade heltid. Och sen för att solrosen blev föräldraledig på heltid och kan planera/laga på dagarna när jag jobbar heltid.
Nu i höst har jag gjort en hel del tappra försök att komma igång och bidra till min beskärda del av matlagningen. Men se det hade jag inget för. Tydligen kan jag inte laga nåt som barnen gillar. Och knappt nåt som vuxna gillar heller. Rätter som djungelkyckling, linsgryta (skulle enligt receptet vara barnens favorit men Sam åt inte om skedarna inte var toppade med äppelmos) och kyckling med tomattäcke har samtliga dissats.
Jag: Edith, tyckte du om djungelkycklingen?
E: Ja.
Jag: Vill du äta den igen?
E: Nej.
Fisken med frasigt täcke gick dock hem. Men dagens storkok av äppelmustbräserad fläskkarré som jag tänkt skulle vara ett mumsig höstmat var ärligt talat riktigt trist. Kanske kommer barnen att äta den dock, annars får jag väl äta den en lunchlåda i veckan resten av hösten typ.
Solrosen: Du, du behöver inte laga mer mat nu. Inte den här månaden i alla fall. Du kan ju, ehhh, göra nåt annat för familjen.
Tydligen fick jag dispens för vissa saker. Jag får laga asiatiskt till solrosen och mig själv. Och baka både bröd och kakor. Och ansvara för att det finns god ost hemma. Alltid något.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Kan relatera. Dock att jag under hela vår relation lagat typ 1 % av all mat vi ätit. Jag sköter tvätten istället.
ReplyDeleteJag älskar att tvätta. Vika, not so much. Å andra sidan sköter jag bilen.
Delete