...är inte med nödvändighet feministiskt sinnade. Men det händer att de berör mitt hjärta (åtminstone vissa, åtminstone idag). Och det är ju mer än män i övrigt lyckas med i allmänhet.
Ända sedan Sonicskiva 40 kom har jag väntat på att det skulle bli november och jag skulle promenera via Aspudden till jobbet, tumla i höstlöven och sjunga "novembermåndag, du tvingar mig att gå mot varje rödljus jag ser [...] säg allt du inte menar men säg det så det känns".
Nu är det november. Löven har fallit. Jag känner inte igen innergården och jag har inte promenerat till jobbet på ett tag. Men jag lyssnar på Joel Alme (nummer ett på sonicskiva 40 gav mersmak) på kontoret och det känns:
she was heaven when i met her
but she was hell when i came asking for more
i'd say my clothes just keeps me warmer than you babe
and I fell shaking on the floor
cause i've never met a girl like that
cause i've never loved a girl like that
makes your life shine so bright and clear
but i wish i never held her dear
never held her dear
(lyssna här)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment