Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det

Jag har väl mina nojor precis som andra har sina. Men (kanske inte helt oväntat med tanke på vad jag jobbar med, men ändå) inte på ett område, inte alls.

Lilla cheetah kommer sannolikt att bli för full, ha sex med nån den inte tänkt ha det med, glömma eller strunta i kondomen, vakna i fel tält på festivalen, ha gjort av med mobilen, ha dagen-efter-ångest grande.

Det är okej. Det är lugnt. Jag är helt införstådd med det och tänker inte försöka bli en rabiat världsfrånvänd galenmorsa som tror att jag kan förhindra det där om jag bara vaggar cheetahn rätt.

Saker måste få "råka bli". Cheetahn måste få sina egna erfarenheter [1]. Allt jag hoppas på är att jag ska kunna lära cheetahn att reflektera, tänka efter, göra om och göra rätt. Och att cheetahn om den vill ska känna att den kan ringa mig eller cheetahpappan för råd och stöd å slippa vara så jävla perfekt.

PS. Påminn mig om att jag skrev det här när lilla cheetah kommer i tonåren. DS.


[1] Även om min farbrors devis är att vi måste lära oss av andras misstag för vi hinner inte göra alla själva. Å det ligger förstås nåt i det med.

Who's deciding on fertility?

Är på konferens om preventivmedel och oönskade graviditeter/abort. Lär mig massor av djävulskvinnevärde. Till exempel att:

- I länder med liberal abortlagstiftning görs minst antal aborter.
- Restriktiv abortlagstiftning har inte i någon forskning visat sig vara korrelerat med färre aborter - de görs ändå men illegalt.
- Mer än 1/3 av alla graviditeter är oplanerade.
- Sverige har högst aborttal i västra Europa.
- P-piller är vanligaste p-medlet bland svenska kvinnor men de som använder p-plåster eller p-ring får bättre skydd.
- I en undersökning bland barnmorskor som jobbar med p-medelförskrivning var 98% kvinnor, majoriteten över 50 år gamla och 78% av dem uppgav att de föredrog att förskriva p-piller (jfrt med plåster och ring).

Det var väl självaste...

DN skriver "Kvinnor kammade hem samtliga priser." om Augustpriserna 2010.

Fattas bara annat, säger jag. Fattas bara annat efter Nobelskandalen.

När senast gjorde nån tidning en grej av att gubbslem kammade hem samtliga Nobelpriser?

Den som väntar på nåt gott

Idag är det 16 år sedan Thomas huvud krossades mot skolgårdsasfalten av stenarna från muren intill.
Jag har snart levt dubbelt så länge som hans liv varade. Jag vet inte vad Thomas väntade av livet. Jag väntar på lilla cheetah. Å jag tänker att en gång väntade någon på samma sätt på Thomas.

Å jag tänker ännu mer på att någon en gång väntade på de två bröder som lyfte stenarna från muren.

Hormonjävlarna?

Saker jag gråtit över den senaste tiden:
- Solrosen har rätt och jag har fel.
- Att jag inte vet säkert om jag orkar umgås dagen därpå.
- Solrosen vill ändra lördagsplanen med BARA 12 timmars varsel.
- Isbjörnarna som kommer drunkna och utrotas om klimatförändringarna fortsätter.
- Att jag åt rå gös och sen upptäckte att preggos inte ska det.
- Att jag är så trött på att gråta.

Solrosen är den finaste som finns. Han klappar mig på huvudet, säger att jag är söt (fast jag vet att jag är tjock å otymplig), klappar mig på magen å kollar att cheetahn boxas å inte dött av gösen.

Det måste vara hormonerna. Visst? Den som jag minns som mig bryr ju sig inte ens om klimatet.

Eller har den blivit sån här?

I så fall gillar jag mig inte.

Toaklotter på stadsteatern

- Posted using KIP phone

Jag har lurat mig själv för många gånger nu

Det blir aldrig kul att träna tidigt på morgonen.

- Posted using KIP phone