Idag är det 16 år sedan Thomas huvud krossades mot skolgårdsasfalten av stenarna från muren intill.
Jag har snart levt dubbelt så länge som hans liv varade. Jag vet inte vad Thomas väntade av livet. Jag väntar på lilla cheetah. Å jag tänker att en gång väntade någon på samma sätt på Thomas.
Å jag tänker ännu mer på att någon en gång väntade på de två bröder som lyfte stenarna från muren.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment