Frisörtips - parabenfritt såklart

För många år sedan var jag i Hong Kong. Köpte ett schampo. Gillade det jättemycket men såg det aldrig igen i nån affär.

För en månad sedan var jag och klippte mig hos min lillebror som jobbar på salongen Roots i Helsingborg. Å möttes av en hel vägg av John Masters Organicsprodukter! Samma märke som jag köpte i HK 2003. Fick f ö en sån här skrubb av lillebror i julklapp också å är mycket nöjd. Blir supermjuk å älskar doften.

Så, här kommer reklam: Alla som har vägarna förbi Helsingborg bör gå till Roots å shoppa bra ekoprodukter. Å klippa/färga sig förstås. De jobbar bara med naturliga produkter vilket är superbra för både frisörerna som slipper utsättas för läskiga kemikalier hela dagarna, å kunden förstås.

Minns btw att jag nån gång läste om parabener å sedan dess glömt vad det är som är så dåligt men att det i alla fall ska undvikas. Låg i badkaret häromdan å kunde konstatera att alla produkter vi har där för tillfället är utan parabener. Känns bra. Tre av typ 14 var dessutom ekologiska. Kan bli bättre förstås.

Sorry, lyckas inte vända bilden.

Som om jag inte var förnedrad nog

Klart det finns konserter som barn får följa med på. Det finns ju Diggilo!

En gång fick jag en gratisbiljett till Diggilo. Sällan har jag hört så många smöriga hits å så många könsförnedrande under-bältet-skämt på en å samma kväll. Den där läskiga hallänningen var riktigt otäck. Jag kände skam över att vara där. Å sekundärskam å artisternas vägnar.

Men ser kvinna på, det går att ta med sig två kids per vuxen på detta tramsiga spektakel. Sommaren är räddad. Not.

Inte härmed sagt att Gyllene tider som jag exemplifierade med tidigare är nåt kulturellt mästerverk. Men jag fick inte ta med henne på jazzfestival på Skeppsholmen heller, sådeså.

Fredagsförbannad

Alltså. Min besvikelse när jag inser att jag inte kommer kunna ta med cheetahn på Gyllene Tiderkonsert i sommar. Eller nån annan stor fet utomhussomamarkonsert heller för den delen. För att min f d arbetsgivare inte tycker att barn under 13 får det. Eller mer detaljerat, för att arrangören vill spela högre än SoS tycker är rimligt.

Alltså. Bland mina bästa barndomsminnen finns utan tvekan utomhuskonserter på Sofiero. Klart vi satt långt långt bak på picknickfilt. Å alla barn lekte idylliskt, dansade å sjöng. Min lillebror var med i barnvagn på Hoola Bandola när han var typ 2 månader gammal. UTAN hörselkåpor till å med. Jag har bilder på det. Å han har normal hörsel än idag.

Nej det är inte samma sak som att ungar åkte utan bälte eller fick sockrad dryck i nappflaska förr. Det här är bara absurt.

Jag som gillar regler å ordning å lätt kan försvara dem. Jag vill skrika svordomar å skriva insändare om förmyndarsamhället som förbjuder oss att umgås över generationsgränsen förrän cheetahn är 13 å hellre dör än går på konsert med sin pinsamma mamma.

http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/hogaljudnivaerfranmusik

Göteborg

Fint det var i Göteborg förra veckan. Spårvagnar är ju bra. Samtidigt som jag aldrig åker dem. För min känsla för alla städer i Sverige utom Stockholm är att det går att gå överallt jag ska. Hittills stämmer det.

Jag bodde vid Grönsakstorget. Mysiga kvarter. Köpte en mössa här som jag inte har bild på för jag köpte sista exemplaret. Å så åt jag indiskt å dumplings. Å förstås på Sjöbaren. Dit eller till feskekörka tar göteborgare alltid besökare för att de tror att vi inte har fisk i resten av landet. Gott såklart. Men lite tjatigt. Nu låg det bredvid vår möteslokal så det kändes dock motiverat.

Jag gillar väggkonst.

Fast ännu mer gillar jag lyftkranar.

Men alltså. I min hotellhiss fanns även skyltning till gynekologen. För att komma till denna service måste en alltså gå in genom ett hotell. Är det nåt göteborgskt skämt eller?

Jag tänker numera att det faktiskt skulle kunna gå att bo i Göteborg. Bortsett från tre saker: 1. gynekologskylten. 2. den fula (nej inte objektivt, bara det att jag får creeps av det där bergiga landskapet) naturen utanför innerstan. 3. besattheten av skaldjur å fesk å skämt kring dessa. 

Inte för att jag ser vad för jobb jag skulle ha som skulle kunna matcha nåt i Stockholm med tanke på min utbildning å inriktning tyvärr. Å inte för att jag känner nån nästan alls där. Men sånt löser ju sig. Å nu ska jag bo i Sthlm ett bra tag till först. Men sen kanske.

Å 2013 kommer bli Göteborgsåret för mig. Har inte mindre än tre upcoming resor till dit i vår. Vad ska jag inte missa framöver?

Vecka 12

Mer metallsmak igen. Men inte riktigt lika trött längre. Sover sämre på nätterna.

Vi får göra det där tidiga ultraljudet å se en liten krabat med två armar, två ben, ryggrad å hjärta. Den lever. Allt normalt. Precis som ens enda önskan. Normalt.

Vecka 11

Magen. Vad hände? Den är plötsligt "enorm".

Å så får jag yrsel så det svartnar framför ögonen ibland.

Å jag har gått ner i vikt. Skinn, ben, tuttar å mage. Barnmorskan tar extra prover på första besöket. Fint så.

Fin är hon också, precis som när vi sågs senast.

Jag outar mig för några på jobbet för att kunna planera året. Säger luttrat "ja alltså, vi får se om den lever, annars planerar vi om igen".

Ultraljudsdags.

Vecka 10

Blir galet trött av EN arbetsdag. Vill gråta mest bara. Fattar inte hur jag ska orka jobba nåt alls, känner mig tom å slut å deprimerad.

Får ett plötsligt sug efter specifika saker typ salta hårda grodor å chips med dip (äter aldrig chips annars). Men jag är sällan sugen när jag väl har tillgång å aldrig sugen på nåt alls i affären. Pressad apelsin det enda jag vill ha konstant å inte tröttnar på. Tackar herren (eller åtminstone solrosen som köpt den) för juicepressen.

Blev irriterad när jag ringde barnmorskan närmast å bestämde att det här inte var en strid värd att ta. Jag ringde vår gamla. Fick tid för både besök å ultraljud direkt. Älskar vårdpersonal med servicekänsla, empati å förmåga att anpassa sina erbjudanden efter personen.

Orkar inte träffa så mycket folk. Känner hur jag helst bara vill vara ensam hemma. Blir mycket glad när vi "måste" jobba hemma en dag eftersom vi ska byta kontor å inte kan vara på plats när flyttlasset går. Myser hemma i min arbetshörna som består av två fåtöljer vid fönstret. Äter tre polarkakor med ost å smör. Misstänker att mitt compulsive ostmackebehaviour från cheetahgraviditeten börjar nu å kommer ta ut sin rätt. Har inte gått upp ett gram hittills så det är väl dags.

Vecka 9

Saker jag känner mig arg över:
- En tv som lyser fult i ett fult hus med fula väggar som vi åker förbi.

- Att en personal på flygplatsen försöker gå före oss i kön för att hjälpa en annan resenär som ska till samma destination som vi. Jag skriver försöker för jag har inga hämningar utan förklarar bestämt hur det ligger till och att vi också väntat länge (bakom en fem-tonårs-barns-familj som ska fira jul i Miami med varsin golfväska å diverse andra bagage) å att vi därför gärna behåller VÅR plats i kön och går först. Jag är kanske inte vänlig, men faktiskt inte ovänlig heller. Inuti är jag dock bitter över att inte hinna med en croissant innan planet lyfter.

- Att jag ska behöva skriva ut bagagelapp själv på flygplatsen (annan flygplats än den förra).

Med andra ord är jag nog rätt hormonell. Jag tänker att det är så här det känns att ha PMS.

Vecka 8

Det känns som om jag har fått en hjärnskada. Kan inte tänka klart å kan bara tänka negativa tankar. Gråter över saker som eventuellt inte är värda att gråta över - men det kan jag inte avgöra på grund av det som känns som en hjärnskada som har tagit över mina tankar.

Jag känner mig inte som mig själv. Fokuserar alldeles för mycket på saker långt fram i tiden typ barnmorskeval, förlossning, cheetahns förskoletider om en är föräldraledig. Å framför allt hur jag ska hantera om det visar sig vara ett barn med snopp.

Vecka 6-7

Anar att nåt hänt å testar eftersom mensen är sen. Blir mycket glad. Å samtidigt luttrad å tänker att det inte är nån idé att ta ut nåt i förskott för det kan gå precis hur som helst.

Känner mig smal å snygg å snabb å har metallsmak i munnen som tar över allt annat. Råkar säga på jobbet att vattnet smakar illa å att maten är för salt. Inser sen att ingen annan håller med å tänker att jag kanske avslöjat mig.

Kan inte sova så bra på nätterna. Måste kissa ofta. Inte så hungrig men kan få lite yrsel ibland å dricker då juice å så mår jag fint igen.

Ansluter mig till skaran

Nån gång i december outade två bloggare i min reader på samma dag att de var preggo. Ytterligare ett par stycken hade kommit ut i november.

Jag med, jag med. Ville jag blogga. Men sansade mig lite. För jag hade ju testat samma vecka. Jag var inte riktigt redo. Det vet jag inte om jag är nu heller. Men jag är inte säker på att jag blir mer redo. För vad som helst kan hända när som helst å det finns inga garantier å ni vet allt det där. Jag bestämde i alla fall att jag inte skulle blogga om saken förrän jag sett "den nya cheetahn", NC.

Å det gjorde jag förra veckan. Såg den (vansinnigt söt förstås) alltså. På ett ultraljud där den beräknades motsvara 11+3 veckor. Helt i enlighet med våra kalkyler. Beräknad leverans 8 augusti. Flaggdag passande nog (på grund av att min första kompis Hanna fyller år, inte för nån drottning, det fattar ju vem som helst).

Jag har gått ner i vikt, jag får yrsel å tror jag ska svimma, jag är nåt outsinnligt oförutsägbart trött å min hjärna är seg å långsam. Jag vill bara äta indiskt eller möjligen thai. Allt som inte är starkt kryddat dissar jag. Men det är förstås hanterbart jämfört med alla mycket värre krämpor en kan drabbas av.

På torsdag har det gått 12 veckor å jag fyller år. Det ska firas med barnfri middag på miss Voon. Det är min nya tradition (förra året var en gång, två gånger är en tradition!) att äta middag där på min födelsedag. Eventuellt tjuväter jag lite gåslever till å med.

Så, välkommen till 2013 då det ska preggoobsessas - säkert till vissas förtjusning å andras besvikelse. Börjar med att lägga upp de inlägg som jag inte publicerat sedan i december. Etikett preggo 2013.

Ätvanor

Just nu vill mitt barn bara äta på "tallrik tiger fått Love". Dvs tallriken med en tiger på som hon fått av kusin Love. Hon blir förorättad om vi serverar på nåt annat. Jag tar det med ro. Jag minns att jag tydligen hade en period (i femårsåldern!) då jag bara ville äta grovbröd med smör, delat i kvadrater å med kanterna borttaget, ur en mönstrad glassbägare i plast. Allt har sin tid.

The never ending sysslor

Dobre futro skrev tänkvärt om städschema å uppdelning av sysslor hemma. Jag hör till dem med hög tröskel.

Jag är inte känslig för oreda även om jag trivs bäst i ordning. Fram till för några år sedan var jag definitivt en sån som kunde haft kvar jordhögen på golvet i fem dagar. Mitt korridorrum i Lund var ofta fyllt av disk. Nån period sov jag på en madrass på golvet eftersom sängen var så full av prylar.

Numera är mitt rättesnöre att ha få prylar, ha skåp/garderober med luckor istället för öppna hyllor (så att ytan åtminstone känns clean) samt att betala för professionell städning med jämna mellanrum.

Jag betalar så gärna för att nån som städar effektivt å ordentligt tar hand om mitt hem emellanåt. Då görs sånt som vi aldrig orkar själva också t ex torka köksluckor å lister, skura glasväggen i duschen, putsa speglar etc. Eftersom vi just nu ålagt oss själva ett digert sparpaket är vi restriktiva med detta men ibland känns det ofrånkomligt.

I somras gjorde solrosen å jag förresten ett ryck gemensamt som jag kan tipsa om. Vi bestämde att vi skulle städa en helg. Vi fick säga alla saker vi önskade skulle göras å så skrev vi ner allt på en lista. På listan hamnade utöver vanliga saker som dammsugning, våttork å badrum bl a rensa i hallgarderoben, torka köksluckor, plocka ordning i stringhyllan å damma den, skaka stora mattan å sortera ut kläder till frälsis. Allt som sades av nån skulle med även om en tyckte det var overkill/onödigt. Sen valde vi varannan sak tills allt var bokat. Å så skulle allt vara gjort när helgen var över. Det blev superbra å alla var nöjda även om det såklart tog rätt mycket tid.

Det som är bra med detta sätt för folk som inte gillar att ha fasta sysslor är ju att det kan bli variation beroende på vem som väljer först å det går att undvika att välja sånt som en är less på att "alltid behöva göra för att den andra inte ser behovet".

Sovit gott!

Är att jag orkade ta tag i en riktigt jobbig sak. Cheetahns nattrutiner.

Från att ha somnat relativt enkelt själv i sin säng i sitt rum fram till i somras har hösten eskalerat i procedurer. Jag var blödig i början å tänkte, det är förskolestarten som gör det, hon behöver mer trygghet på kvällarna å vill vara med oss. Å jag tror att det var så. Men från att hon ville att vi skulle sitta vid sängen en kort stund har det växt sig till upp emot två timmars krånglande, kasta nappar, ha en hand på magen osv. Hon har börjat diktera villkoren för hur vi får sitta i rummet i mörkret osv.

Så min nya melodi är mycket närhet å trygghet på kvällen. Mysig rutin med pyjamas, blöja, sitta i soffan med bok, välling å mysa. Å sen godnattkramar.

Första kvällen började förstås protesterna när jag lagt cheetahn i sin säng, sagt sov gott å gick ut ur rummet. Hon var jättearg. Riktigt riktigt arg. Hon klättrade över spjälsängen å försökte gå ut ur rummet. Jag lyfte tillbaka henne. Om å om igen. Det var lite otäckt att stå utanför å vara rädd för att hon skulle ramla å slå sig. Men tack å lov gjorde hon inte det. Var 3e minut gick jag in å kramade om henne å stoppade ner henne i sängen om hon inte redan försökt gå ut ur rummet igen.

Å efter ca 30 min lade hon sig i 120-sängen som också finns på hennes rum. Å somnade 35 min från start. Det var en lång halvtimme å jag tvekade flera gånger på om det här verkligen var rätt. För det kändes absolut inte bra.

Kväll nummer två tog det 12 minuter. Då hade vi f ö tagit bort sidan på spjälsängen så hon kunde gå i å ur som hon ville. Hon gick ur, försökte gå ut ur rummet en gång. Lade sig sen i 120-sängen å somnade.

Kväll nummer tre å fyra tog det fem minuter å vi behövde aldrig ens gå in i rummet.

Tre av nätterna har cheetahn dessutom sovit 11,5 timmar i sträck - två av dem helt själv, en av dem gnällde hon till å jag gick dit. Solrosen har fått väcka henne vid 7.30 på morgnarna å hon är på solskenshumör.

Jag vet att det kan bli bakslag å vågar inte ropa hej. Men hej ändå, jag har sovit så bra denna vecka å solrosen å jag har fått gemensamma kvällar. Som vi ägnat åt Mästerkocken på tv samt krångel med e-legitimationer förvisso... Varje kväll/natt som är bra är liksom bra å värdefull.

Är det en förkastlig metod? Är jag en potentiell barnmisshandlare? Sätter jag mina behov framför barnets?

Jag tror inte det. Jag tror att vi alla tjänar på att sova bra å att cheetahn som tidigare oftast somnade själv kan klara det igen utan att det är nåt dåligt med det.

Nytt år å sånt

Hörde om en vars nyårslöfte var att säga upp sitt träningskort. Lät skönt. Synd att jag inte har nåt att säga upp.

Mitt nyårslöfte är att se en säsong av serien Vita huset. Om jag gillar ser jag vidare.

Än så länge har jag bara sett dokumentärer på TV4 premium play. Sköldpaddspojken, semester i Nordkorea å liknande.

Längtar efter tulpaner.

24 dec - fem fina saker december 2013

1. Att cheetahn var frisk åtta dagar i sträck vid ett tillfälle.
2. Att jag trots vabbande hann jobba lite grann.
3. Att jag hann slutföra en kurs.
4. Att jag fick bra julklappar.
5. Pepparkaksdeg.

19 dec - en vän som bor långt bort

Jenny bor alldeles för långt bort. Jag vill att hon ska bo i mitt kvarter.