Eller är det jag som inte accepterar att kallprat är nödvändigt för att lära känna folk?

Ovanför molnen. Kvällsljuset som snart ska övergå i skymning nedanför det ulliga molntäcket. På väg hem. Har tröttnat på att lyssna på Värvetintervjun med Pernilla August (vad de babblar!) och vill ha musik i lurarna. Enda skivan jag har tillgänglig offline på telefonen visar sig vara Best of Lightning Seeds. Funkar.

Jag njuter av ensamheten på planet. Medan kollegorna från andra länder som jag har tillbringat två dagar med aldrig tycks få nog av nätverkande och sociala aktiviteter tankar jag nu tystnad (ja och poddar) och att få vara själv med mina tankar och min bok. Det känns som om jag ligger efter, som om depån måste fyllas på, med tid med mig själv. 

Det är inte att jag inte är social. Jag kan bli hög på fina och meningsfulla samtal. Men jag får krypningar i hela kroppen av kallprat. Det skriker inuti mig att det är slöseri med tid när jag tvingas in i så kallat nätverkande.

Jag försökte på alla tänkbara sätt ta mig ur en gemensam middag igårkväll. Men icke. De andra anpassade sig så rart efter mig när jag sa att jag var hungrig. 

Så sitter jag där och känner hur jag säger noll och inget av värde. Och att jag inte orkar engagera mig i vad de andra säger heller. Jag drar Nordkoreakortet för att ha något att säga när det pratas resor. Jag berättar att jag kan prata lite thai när jag får frågan om jag gillar thaimat - och en man som enligt egen utsago reser till Thailand två ggr om året blir exalterad och ska stajla och så ska HAN beställa vår mat på thai. Och han uttalar det mesta fel och jag tänker att ingen kvinna skulle ha gjort så. 

I morse tog jag en morgonpromenad med Björn Lindeblads klokheter i hörlurarna. Han sa ungefär att han vill leva sitt liv utan att behöva säga något han inte kan stå för, leva utan kallprat. Att meningsfulla relationer är prio.

Och jag hoppas att det kan vara möjligt utan att bli skogsmunk. Att det ska gå att hitta en balans där jag inte måste ha ytliga samtal utan att för den skull uppfattas som ointressant, butter, okunnig, oinsatt, dissig osv. vilket jag tänker är faran.