Om barnbilderböcker

Massor av böcker är det som gäller hemma hos oss just nu. E vill "läsa boken" oftare än nån annan i teamet å ibland är det skönt att också kunna sätta på Totte på youtube för att hinna nåt mer än att sitta i soffan å låta som olika fordon eller djur.

Lisa är förstås expert på det här å jag blev inspirerad av hennes inlägg om bild/text. Min erfarenhet av bokläsning med E, 2 år, hittills är:

- är inte bilderna tilltalande vill hon inte lyssna alls.
- alla bilder går inte hem hos alla barn. T ex gillar E inte alls Stina Wirséns böcker.
- det är skönt när tempot i böckerna är lugnt som t ex i Alfons eller Totte.

Å så här tycker jag själv:

- att det är kul med böcker där det är enkelt som läsare att ändra språket/storyn, t ex namn/kön på huvudpersonen. Vi läser t ex om "Edith och julen", inte Eddie, i Lisas bok. E pekar dessutom på att det kommer kompisar (inte tanter/farbröder) hem till dem på julen. Extra plus för att barnet i boken inte ser typiskt pojkig ut på bilderna utan som vilket barn som helst.
- skulle gärna se mer böcker som medvetet skrivs neutralt eller uppmuntrar den som läser att ändra från gång till gång.
- vill ha mer böcker med roliga ickestereotypa flickor (inte Barbie, ) som huvudpersoner.
- vill se mer mångfald i "få syskon-böcker" så att de handlar om BARN, inte lillebröder. Enkel sökning på en stor nätbokhandel visade att det i sortimentet fanns mer än dubbelt så många barnböcker om att få lillebror som lillasyster. Å i bara nån enstaka var det en pojke som skulle få ett syskon. Bara spöket Laban var en pojke som fick en lillasyster.
- vill se fler böcker där djur får vara bara djur (eller hen eller hon) inte slentrianmässigt han.

Lite av varje=nåt för alla

Min sanning med Gudrun Schyman.

Fotografiska en söndagsmorgon med tvååring. Stockholms enda museum som öppnar 9 på söndagar (Nordiska å Sjöhistoriska öppnar 10, resten 11 eller 12). Vi var där 9.30 å hade supermysigt. Nästan inget folk så tidigt så vi fick tillåmed en soffa med båtutsikt till fikapausen.

Lammfärsbiffar överblivna från lördagsmiddagen serverade med resterna av fredagens tacotillbehör (svamp, ost, salsa, tomat, gurka, sallad) som söndagslunch.


Varsågod för tips.

Tänka sig

Den här preggomamman firar att det är fredag å vecka 15. Med att flexa ut klockan två, åka hem å vila å äta brownie en timme innan hon hämtar på förskolan. En vecka som single mom of the year är till ända å sent ikväll kommer solrosen hem. Innan dess cheetahmys å tacokväll med vänner.

Vecka 14

Känner mig betydligt mer hormonell igen. Oproportionerligt arg över saker. Håret är så där snyggt nästan jämt. Glansigt å fint även om det tvättas sällan. Alltid något.

Det syns absolut inte på mig fullt påklädd men magen känns allt mer å är svår att hålla in. Men fortfarande har jag inte gått upp nåt i vikt. Jag har mina vanliga kläder å byxorna är hängiga över rumpa å lår där jag sannolikt minskat i vikt medan mage å tuttar ökat lite. Jag är inte jättenöjd med detta. Skönt om jag inte går upp 20 kg som med cheetahn såklart men samtidigt orolig för att nåt är fel eftersom jag inte alls ökat på vågen. Är inte alls så sugen på mat. Hallonsnören är jag dock sugen på i skrivande stund. Mådde illa i morse å köpte citron-ingefärstepåsar å en smaskig fralla på Cajsa Warg på väg till jobbet.

Sover lite bättre igen. Solrosen är bortrest så cheetahn å jag delar säng. Hon sover typ 19.30-7 å jag 22-7 så vi är utsövda å pigga. Ändå kände jag i morse när jag vaknade att jag längtade tills en får gå å lägga sig igen.

Saker jag gråtit till de senaste dagarna

- När K G Hammar pratar om sin fru i inledningen till min sanning. Han kan vara den vettigaste företrädaren för ett trossamfund som gått i ett par skor. I programmet säger han också fantastiska saker såsom "en relation till en annan part kan inte bygga på att den ena inte får vara sig själv".

- När Hushpuppy hoppar av bussen å springer tillbaka till sin pappa i Beasts of the Southern Wild.

- När jag återupptäckte Maud Lindström å lyssnade på Publikens klagolåt på väg till jobbet i morse. 

MVH hormonell

Vecka 13

Det var den där veckan efter att jag fyllt år. Vi firade att det gått 12 veckor å jag åt gåslever.

Jag var betydligt piggare igen å sov dåligt. Det är bara E-kupa som funkar numera.

Hur är jag?

Jag undrar lite hur du är när du träffar nya människor? Är du blyg och tyst eller pratig och öppen? Den frågan fick Maria här.

Å nu är jag väldigt nyfiken på hur jag uppfattas när jag träffar nya människor. Min gissning är i stil med Marias: lite för pratig å glättig, håller låda för sakens skull för att det inte ska bli tyst. 

Men vad vet jag.

Det vore himla kul att höra hur de av er som läser denna blogg och träffat mig uppfattade mig vid vårt första möte. Å om ni träffat mig flera gånger, om intrycket ändrats senare. 

Seså, kommentera nu.