Fundering från sjuksoffan

Mycket debatt på amningsbloggen just nu. Trist att det polariseras så mycket mellan "ammare" å "flaskmatare" (som det ofta slarvigt uttrycks när det menas ersättningsmatare) tycker jag. Jag tänker att nån kan göra det ena, nån kan göra det andra. Å tänka sig, nån kan till och med kombinera de båda. Å alla förtjänar förutsättningar å stöd för att få till det som den önskar.

Sen läste jag doktor Linas inlägg om kejsarsnitt å artikeln i Läkartidningen. Välformulerat å ödmjukt, säger jag.

Tänk om vi kunde få till ett nytt sätt att resonera kring båda dessa företeelser.

Information om amningens fördelar borde inte enbart jämföras med ersättningens nackdelar. Å vaginal förlossnings fördelar borde inte ställas mot kejsarsnitts nackdelar.

Mer helhetstänk å resonemang skulle göra världen lite bättre tänker jag.

Lite förenklat, så här typ:

Vecka 25

Ni vet, jag skrev att jag hade ett för roligt jobb för att vilja vara föräldraledig?

Jag tror att jag kommer kunna omvärdera det på sikt. I takt med att våren så sakta är på väg kan jag mer å mer se mig själv sitta i solen med en bebis (som får ligga i skuggan såklart), kanske dricka kaffe, äta småkakor å läsa tidningen. Mötte cheetahns förskolekompis med familj på ica å de hade ett litet en vecka gammalt nytillskott med sig. Verkade inte alls dumt. Superenkelt med liten bebis som sover fint i babyskyddet ju...(well...den kanske hade varit vaken å maratonammat hela natten...vad vet jag).

Vad jag också ser fram emot är att hinna baka mer när jag är hemma. Det blir inte mycket av det när vi jobbar. Är just nu hemma från jobbet med hosta å snuva (chefen beordrade mig att avboka en resa till Sundsvall tors-fre å med tanke på mina onda bihålor var det helt rätt beslut) å för att få tiden att gå när jag hämtade cheetahn igår satte vi en deg på kalljäsning över natten. I morse kunde vi servera nybakt bröd till solrosens kusin som var på besök. Mums. Mer sånt.

Jag tror fortfarande att det i längden kommer att vara givande för mig att ha en fot kvar på jobbet under föräldraledigheten. Men oj vad jag också längtar efter den nya cheetahn å att få lära känna den!

Vecka 23-24

Nu går veckorna snabbt. Jag väger 6 kg mindre än vid samma tid i förra graviditeten å det känns verkligen att jag är lätt å rörlig. Skönt för ryggen, skönt för att jag kan ha mina vanliga kläder, skönt för att jag kan gå snabbt.

Eller, well. Inte så snabbt just prick nu då. Nu har jag fått ta över den förkylning å hosta som cheetahn hade förra veckan. Å jag känner  mig verkligen ruggig. Har svårt att andas å flämtar så fort jag rör mig. Luktsinnet är som bortblåst å nästan smaksinnet också. Blä. Ändå är jag hungrig som en varg. Mycket märklig känsla att äta massor men inte känna smaken ordentligt.

Har gått statistikkurs i fem dagar men nu är den över i väntan på tentamen så från å med idag har jag välbehövd sjukstuga för mig själv.

Nya cheetahn håller mig sällskap. Läste om en bebis som nyligen fötts i vecka 25 å klarat sig fint. Det är ju alldeles strax! Är inte upplagd för så snar leverans måste jag säga.

VAB-aktiviteter sökes

Ögoninflammation, 38-39 graders feber, hosta. Cheetahns attention span är i princip obefintligt. Trött på att se på TV. Ändå blir hon förstås uttråkad av att ta det lugnt å vila. Hon vill inte gå ut heller så kan inte promenera med vagnen som jag annars hade kunnat fördriva lite tid med.

Vad gör ni andra när ni VABar med en tvååring?

Lördag på fotografiska

Museum med Edith är en riktig höjdare. Hon berättar vad som finns på tavlor/bilder/foton å alla som lyssnar får nya perspektiv på vad det egentligen är de ser. Ofta förenklas "konstiga" motiv till: "bada", "apelsinjuice", "häst" eller "tappat strumpa".

Edith gillar också att fika. Å att springa på stora ytor.

Kanelbulle med valrossen som Edith kallar "nya kaninen".

En gallergrind att klättra å gunga på. Jippie.

"Mamma vila där"

Å så vilade vi å tittade på bilder.

Ska jag läsa vidare? Inte nu. Kanske sen.

Knausgård alltså. Läste första boken i hans mastodontverk, till vår bokcirkel, precis när cheetahn fötts. Den var bättre än jag väntat mig. Nån gång beställde jag sen del två som pocket men den blev liggande oläst i bokhyllan. Läste den förra veckan. Å nu är jag sådär matt. Över:

1. Är det verkligen rimligt att ge ut SEX böcker sånt här ältande? Har det inte gjorts förr?
2. Hur orkar de bråka så mycket, han å hans fru? Nån sa att den kände igen sin egen relation i bokens konflikter. Jag blir mörkrädd av själva tanken på att ha såna konflikter med min partner. Å solrosen, han skulle ha sprungit all världens väg efter en enda sån där konfliktepisod.
3. Ska hans barn läsa det här när de blir vuxna å känna sig missförstådda å behöva gå i terapi osv?
4. Konversationerna fulla av namedropping, bokdropping, filosofdropping å förbrödring är vedervärdiga. Usch.

Å samtidigt är jag sådär lite impad. Av:

1. Att han skriver rakt ut hur han känner kring t ex att det är trist med föräldratjänst (fast han kunde gott ha problematiserat/analyserat skillnaden gentemot fruns upplevelse lite mer).
2. Hur han lyckas skriva en bok i ett enda stycke, utan kapitelindelning, å ändå hålla en röd tråd å göra stickspår men komma tillbaka till tråden på eleganta sätt.

Nu har han tydligen flyttat till Österlen. Känns inte precis som nån högoddsare. Sitter väl där å ältar med Ulf Lundell å company föreställer jag mig.

Jag har ett för roligt jobb

Idag var jag på café på lunch ensam. Åt å jobbade. Såg två mammor som fikade med varsitt barn typ 5 mån i knäet.

Tänkte: fy vad trist de har. Jippie vad kul jag har som läser en vetenskaplig artikel å får betalt för det.

Hoppas jag kommer in i andra tankebanor sisådär lagom till mitten av sommaren.