Ska jag läsa vidare? Inte nu. Kanske sen.

Knausgård alltså. Läste första boken i hans mastodontverk, till vår bokcirkel, precis när cheetahn fötts. Den var bättre än jag väntat mig. Nån gång beställde jag sen del två som pocket men den blev liggande oläst i bokhyllan. Läste den förra veckan. Å nu är jag sådär matt. Över:

1. Är det verkligen rimligt att ge ut SEX böcker sånt här ältande? Har det inte gjorts förr?
2. Hur orkar de bråka så mycket, han å hans fru? Nån sa att den kände igen sin egen relation i bokens konflikter. Jag blir mörkrädd av själva tanken på att ha såna konflikter med min partner. Å solrosen, han skulle ha sprungit all världens väg efter en enda sån där konfliktepisod.
3. Ska hans barn läsa det här när de blir vuxna å känna sig missförstådda å behöva gå i terapi osv?
4. Konversationerna fulla av namedropping, bokdropping, filosofdropping å förbrödring är vedervärdiga. Usch.

Å samtidigt är jag sådär lite impad. Av:

1. Att han skriver rakt ut hur han känner kring t ex att det är trist med föräldratjänst (fast han kunde gott ha problematiserat/analyserat skillnaden gentemot fruns upplevelse lite mer).
2. Hur han lyckas skriva en bok i ett enda stycke, utan kapitelindelning, å ändå hålla en röd tråd å göra stickspår men komma tillbaka till tråden på eleganta sätt.

Nu har han tydligen flyttat till Österlen. Känns inte precis som nån högoddsare. Sitter väl där å ältar med Ulf Lundell å company föreställer jag mig.