Ohiah, Anna Anka å jag, vi är från samma stad!

Ni vet vad radioskugga är. Sån har vi här halvvägs upp i bergssluttningen.
Ni kanske minns hur det var att ha långsamt Internet som kostade pengar beroende på hur mycket ni använde det. Så har vi det här. Vår landlady sa upprört "welcome to Africa, this is Africa" när vi var lite förvånade över att det kostar per MB och att vi lyckats överskrida månadsgränsen redan första veckan. Även om det är irriterande och begränsande känner vi att vi kan ha sett betydligt allvarligare tecken på att vi befinner oss i ett utvecklingsland.



Det var när vi tålmodigt streamat (läs buffrat, tittat, buffrat, tittat) oss igenom 17 minuter av det första avsnittet av Hollywoddfruar som vi upptäckte att megabiten var slut. De som skulle räcka en månad. Tur att vi båda känner likadant, att det var värt det. Och tur att vår landlord kan köpa till extra (som vi förstås blir fakturerade för i slutändan).

Så vi har slutat med Hollywoodfruar. Det var 17 riktigt fina minuter. Men vi har helt enkelt inte tid att sitta och buffra två minuter, se en minut. Vi får läsa om spektaklet istället. Och det är när jag läser det här som jag känner att det kanske är lika bra att stå utanför den här debatten.

Diskhandskar

Sofia bad mig köpa diskhandskar igår. Uppdelningen av hushållssysslor hemma hos oss är enkel. Jag planerar och lagar all mat. Jag handlar, oftast ensam. Sofia diskar. Sofia städar. Allt vi vill ha i affären får vi. Har vi bestämt.

Som sagt, Sofia bad mig köpa diskhandskar. När jag letade efter dem i affären hittade jag den här hyllan.



Jag blev plötsligt ambivalent i min kärlek till pick'n pay.

Global füssball nicht ok

Som vår kära landlady förklarade har greenpoint market fått stänga. Efter marknadsnederlaget igår åkte vi ändå en sväng förbi. Jag ville i vilket fall se arenan (den som Zlatan sannolikt inte ska sparka boll på nästa år, moahaha!) som håller på att byggas.



Allt var som sig bör i ett korrupt land. Arenan byggs för fullt. Omgivningen är totalslaktad. Men självklart är spektaklet inhängnat i coca colaskyltar. Och naturligtvis har ett Mc Donalds redan byggts och öppnats.



En bit bort på en parkering hittade vi till vår stora glädje resterna av marknaden som visade sig vara rena giraffmeckat. Jag köpte en sjal. Sofia köpte örhängen. Inga försäljare var vita. Det spelades marimba och solen sken. Bara arenajävlen lämnade en fet skugga.

Pick'n pay...

...är ungefär ett sydafrikanskt ica, i storlek med ica maxi. Tydligen var företaget bland de första i landet med att tillämpa CSR. Känns fint och bra. Särskilt som stället har blivit ett av mina favoritställen i Kapstaden.



Varorna är fräscha, hyllorna är i fin ordning. Det finns gott om lokalproducerat. Ost, frukt, grönt och alla liknande råvaror tycks gå att få i exakt den mängd jag önskar. Det halveras, dubbleras, fixas och trixas. Finast av allt är kanske köttdisken. Styckade djur hackas ner i mindre bitar med god insyn för kunderna. Mindre bitar blir till grytbitar, kotletter eller mals till färs.

Idag hittade jag inga benfria bitar lamm. Det fanns inte heller fick jag veta. Men inom fem minuter hade de från ett stort lamm fixat fram finaste grytbitar åt mig. Exakt på grammet så mycket som jag bad om. 350 gram för 31 rand (ungefär detsamma i kronor). Den här blir det till middag i kväll.

En anställd på pick'n pay tjänar minimum strax under 3000 rand i månaden om jag förstått [läs googlat] det hela rätt. Det är ungefär vad Sofia och jag spenderat där på två veckor.

Som vanligt är det skillnad på folk och folk. Enligt Råd och Rön tjänar andra i Sydafrika så här:

Lantarbetare 1090 rand
Fabriksarbetare drygt 3000 rand
Lärare 7000 rand
Advokat 50 000 rand

Vi som trodde att apartheid hade upphört...

...hade tydligen fel. Idag var vi på en marknad. Vi väntade oss afrikanskt hantverk. Det var så marknaden utannonserades.

Vi vet inte riktigt om det var det vi fick. På själva marknadsområdet var det glest mellan stånden. Vita försäljare sålde perenner i krukor, hemlagad marmelad, fårskinnstofflor (som jag köpte för att tina upp mina frusna tassar), dörrstoppar i form av tyghundar/tyggrodor, snidade soffbord, handstickade koftor, smycken, smycken, smycken och åter smycken. Innehållet var ungefär detsamma som hantverksmarknaden i Båstad uppvisade i somras. Majoriteten av det jag såg fick mig att höra mormors röst konstatera att "vissa tycker att räligt är grannt".

En smyckesförsäljare gruffade över att kineserna kommer och kollar vad hon gör, sen kopierar de och säljer billigt.

Döm om vår förvåning när det bakom de pittoreska husen fanns en marknadsrad till. Där hade försäljarna markant mörkare hudfärg och sålde zebramönstrade skålar (jag köpte en), nyckelringar av ståltråd och pärlor, tyger osv.

Det kändes konstigt alltsammans.

Heteronormativ reklam...

...luktar alltid lika unket.


Trist. Jag som gillade Vagabondskor.

Tillfreds hemmafru

Sa jag att vi bodde i nåt slags Hollywood?

På granngatan som vi körde hem längs igår möttes vi av en hög järngrind med massa postlådor utanför. Gated community.

I morse kom trädgårdsmästaren.

Sa jag att jag trivs?

Det kanske har att göra med att jag hade så lite semester i somras och jobbat så mycket ända sedan i våras. Men just nu är allt jag vill att ligga exakt i den här soffan, blicka ut över berget - kanske t o m gå upp på berget nån dag framöver - och läsa böcker.

Inget ger sån tillfredsställelse som att åka till min nya favoritaffär pick'n pay och köpa färsk frukt, grönsaker och lokalproducerad getost, köra hem och tillaga en god sallad, se lite tv, mumsa på en chokladbit, lägga mig med en bok, sova länge, vakna och servera mig själv och Sofia kaffe, juice och grekiskt yoghurt med fruktstallad och valnötter.

Ja jag trivs. Jag behöver sannerligen semester i bemärkelsen sova och ta det lugnt, slippa ta beslut och vara på alerten. Enda gången jag drabbas av skamkänslor är när jag tänker på mina jämnåriga sydafrikanska djävulskvinnor som bor i stadens utkanter i skjul. Har de råd med getost? Åt de också avocadosallad till lunch idag? Hur mycket semester hade de i somras?