PS om charter

OBS att Kanarieöcharter säkert passar andra och att charter kan se ut på alla möjliga sätt. Och jag fattar ju att alla inte uppskattar de resor som jag gillar bäst. 

Charter

De säger att det är sju grader i Stockholm. Och jag har glömt att lägga senaste kentskivan offline. Förlåt, sista kentskivan.

Jag flyger charter för andra gången i år. Och förhoppningsvis sista gången någonsin. Att personalen går runt och skriker "sprit och maskara" och säljer skraplotter är faktiskt inte värdigt. Maten som vi betalat extra för smakade som barnmatsburkar.

Jag tänker att höjdpunkten på resan var att se kentdokumentär på ipaden ihop med solrosen när barnen somnat. Och att gå på yoga. 

Det låter måhända pretto och otacksamt och negativt. Jag gillade verkligen att vara overallfritt ledig med barnen också förstås. Men Gran Can var helt enkelt inte för mig. Jag kunde inte uppskatta platsen eller upplägget som tänkt. Femåringen (måhända bortskämd och otacksam men också klok och ärlig) säger att hon önskar sig en semester när hon fyller sex om en månad. Det är inte aktuellt. Om en säger så. 

2016

2016. Ett prövningarnas år. Och mycket fint också. Inför 2017 känns det faktiskt precis som det gjorde inför 2016:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Besökte Kanarieöarna - för sannolikt första och sista gången. Värmen och solen, yay! Ska inte gnälla för det var bra, men alltså, det går över mitt förstånd hur stället kan vara så poppis. 

Blev sjukskriven mer än två veckor. Tog tag i yoga och meditation. Började skriva på min avhandlingskappa. Kände att jag inte längtade till jobbet efter semestern. Frågade solrosen om han ville gifta sig med mig.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Njae, tror inte att jag hade några. 2017 tänkte jag ta upp pianospelandet. Hoppas kunna hyra ett bra piano nästa vecka.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, några, men takten har dragits ner något jämfört med tidigare år. 

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej tack och lov!

5.Vilka länder besökte du?
Thailand, Danmark, Luxemburg (det enda nya) och Spanien. Österrike som var planerat blev inställt.

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Som förra året: 

Republik. Ett mindre främlingsfientligt Sverige. En Öresundsbro utan id-kontroll. En samhällelig vision om fri invandring. 

Men vill också lägga till: 

mer ork, energi samt tid för yoga och återhämtning. Och kanske kanske vågar jag också tänka att jag ska bli klar med avhandlingen. Om jag vågar, orkar och har energin att slutföra det som hittills varit ett nöje och som jag vill ska få vara just det hela tiden ut.

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Inget särskilt tror jag. Kanske 17 december med sista kentkonserten. 8(?) november när det stod klart att Trump vunnit valet i USA.

8. Vad var din största framgång 2016?
Två publicerade vetenskapliga artiklar. Roligt jobb. Fantastisk sommarsemester. Att våga hojta till direkt när jag tappade alla bollar jag haft i luften. Förhoppningsvis blir det lättare att komma igen nu.

9. Största misstaget?
Att inte bättre prioritera egen återhämtning och vila.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Halsfluss brutale i april. Stress och överansträngning på hösten.

11. Bästa köpet?

Thailandsresan i februari. Klippkort på yoga. 

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och boende. Men annars resor och teknikprylar.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Medkänsla och förståelse från min omgivning. En fantastisk stickad julklappskofta som tagit solrosens mamma ett år att sticka! Sommarens lunk och lugn.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016.
Kents sista skiva. Lalehs Goliat.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Lite ledsnare skulle jag säga. Känsla av misslyckande på många plan. Försöker tänka att det var mycket bra också men det är inte alltid så lätt.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat yoga, mediterat och åkt längdskidor. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat, varit sjuk.

18. Hur tillbringade du julen 2016.
På Gran Canaria.

19. Blev du kär i år?

Fortsatt stabilt i solrosen.

20. Favoritprogram på TV?
House of cards. The crown. Bachelor. Gifta vid första ögonkastet. Paradise hotel. 

21. Bästa boken du läst i år?
Läste 39 böcker varav 38 som gick att betygsätta på goodreads. 9337 sidor säger appen. Men sanningen är att jag faktiskt inte läste prick allt i några novell/krönikesamlingar. 

28 böcker var skrivna av kvinnor, 22 av svenskar, skamligt låga 2 av författare utanför Europa/USA (räknar Jhumpa Lahiri som USA men det kan ev diskuteras).

Hade satt 24 böcker som årsmål. Gav 5/5 i betyg till: Sankmark av Jhumpa Lahiri, Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (som jag de facto läste om pga läst för typ 10 år sedan sist) och Hon är arg av Maja Lee Ragvald. Endast en bok fick 1/5 och det var The show av Filip Syta.

22. Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckten av José Gonzales.

23. Något du önskade dig och fick?
Sova bra. Den fina koftan.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Sinnesro och balans i livet. Hur klyschigt det än låter är det så jag får summera. 

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016.
Minns inte faktiskt. Såg fram emot Thailandsresa kanske.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer lugn och återhämtning, mindre stress - och framför allt att jag hade fattat att jag var överansträngd ännu tidigare. 

Och som vanligt: Republik, jämställdhet och allmän genusmedvetenhet.

27.Vad fick dig att må bra?
Yoga. Meditation. 

Och samma som 2015: Sova. Att sitta med nyvaket gosigt barn i knäet och titta ut över havet från kökssoffan i sommarstugan. Upptäcka världen och ha konversationer med mina roliga, kloka, nyfikna barn. Att somna som lilla skeden med solrosen som stora skeden i vårt mysiga sovrum.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

29. Vem saknade du?
Ingen särskild.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Oklart om jag träffade så mkt nya mskr faktiskt.

Efter att nästan ha svimmat på jobbet

Glädjas åt en blomma på en novemberkaktus. Åt att tofsmesen och hackspetten hittar till brödbitarna. Sitta och titta på när skatorna skrämmer bort småfåglarna. Medan teet blir kallt i muggen.

Tre filmer på bio på en vecka. Te i termos. Yoga på stället jag hittade i mina kvarter. Meditationsappen på telefonen. Böckerna, böckerna.

Sånt jag hinner och orkar och nästan orkar.

Lämna, hämta, kramas, öppna luckor, torka näsor. Sånt jag måste orka och hinna.

Vill stänga av huvudet. Som inte kan samla tankarna. Som kan orka fundera på hur jag ska få hem mer av mitt favoritte från England när det är som bäst.

Mitt enda liv

Ingen vill gå och lägga sig. 

Jag tittar på solrosen och säger: du kan välja - fixa köket eller natta barnen efter att vi hjälpta åt att göra dem klara. Han väljer köket. 

Vi dansar. Säger jag. Alla skriker NEJ. Jag startar Spotify med vänster och lyfter upp E med höger. 

Här är allting som jag drömde om. Här är  allting som jag hoppades på.

Här är allting som jag vågade bara modet räckte till.

Jag dansar in i badrummet. Solrosen dansar efter. Vi dansar, sjunger med, borstar tänder, tvättar händer, sjunger högre, smörjer, tar på pyjamas, skakar rumpa, sjunger falska stämmor. Barnen skrattar. Ropar: mera mera dansa, ta mig nu, dansa.

Jag sneglar på solrosen och hjärtat fylls till brädden av värme. Vi. Ett team. Ett radarpar. Två strävsamma ardennerhästar. Vi står i bredd. 

Mitt enda liv, det enda liv jag nånsin velat ha.

Jag visste bara inte att det var dans i ett badrum en måndagkväll jag drömde om.

Om allt jag må berätta

Röda löv. Jag älskar dem. Mot betong eller tegel.

Läser Lucia Berlin och förstår inte hajpen. Jhumpa Lahiri 4-ever.

Lillebrodern har slutat med napp. Så lätt det gick!

Solrosen är sjuk. Jag drar lasset under parollen: den som ger ska få.

Vi bygger lego hemma. Alla älskar lego. Jag måste akta mig för att inte okynnesköpa mera lego bara för att.

Jag unnar mig diverse kultur och äta ute. Men traderar hem vinterkläder till barnen.

Jag jobbar och det går nästan bara bra jämt. Ingen stress, trots en hel del som hänger över mig, utan en sak i taget. Och ingen klagar. Jag får massa cred. Ändå tänker jag:

Någon ny bebis gör sig tydligen inte besvär att komma till oss. Tänker på att jag skulle varit föräldraledig nu. Glorifierar det en del. Och känner att något fattas mig.

Nästa år ska jag ha som mål att läsa 30 böcker. Minst. När jag nått årets mål, 24 eller 26 tror jag det var, slutade jag läsa och började slentriangoogla skräp i stället. Som när jag nått ett träningsmål. 

Storasystern är klok och fin och emellanåt enerverande och extremt lik mig till sättet i det där. Fast hon är inte disträ som jag tror att jag kan vara. Dåligt bordsskick har hon, men är fantastisk mot sin bror. Rakt igenom fantastisk. 

På onsdag ska jag vara ledig och vara med barnen på förskolan.

Jag ser Paradise hotel. Och Bonde söker fru. Jag tänker på hur mycket jag skulle hinna läsa om bara...

Bilen har körförbud. Jag orkar inte ta tag i det. Och jag vill inte betala för vad det än må vara.

Jag lyssnar på Björn Lindeblad och försöker ta till mig av sånt som "meningen med livet är att hitta sin gåva och ge bort den". Det är pretto och flummigt och vettigt men ack så mycket lättare sagt än gjort för nån som övar på ödmjukhet, diskretion och generositet.

Jag lyssnar på USA-valpodden och är nervös över hur det ska gå.

Jag lyssnar på Kent och Hidden Cameras. Orkar inte ta in nytt.

Jag lutar åt att Bob Dylan inte borde fått litteraturpriset. (Men tycker å andra sidan inte att Astrid Lindgren borde fått det heller).

Jag önskar mig nya temuggar i julklapp. 

Eller är det jag som inte accepterar att kallprat är nödvändigt för att lära känna folk?

Ovanför molnen. Kvällsljuset som snart ska övergå i skymning nedanför det ulliga molntäcket. På väg hem. Har tröttnat på att lyssna på Värvetintervjun med Pernilla August (vad de babblar!) och vill ha musik i lurarna. Enda skivan jag har tillgänglig offline på telefonen visar sig vara Best of Lightning Seeds. Funkar.

Jag njuter av ensamheten på planet. Medan kollegorna från andra länder som jag har tillbringat två dagar med aldrig tycks få nog av nätverkande och sociala aktiviteter tankar jag nu tystnad (ja och poddar) och att få vara själv med mina tankar och min bok. Det känns som om jag ligger efter, som om depån måste fyllas på, med tid med mig själv. 

Det är inte att jag inte är social. Jag kan bli hög på fina och meningsfulla samtal. Men jag får krypningar i hela kroppen av kallprat. Det skriker inuti mig att det är slöseri med tid när jag tvingas in i så kallat nätverkande.

Jag försökte på alla tänkbara sätt ta mig ur en gemensam middag igårkväll. Men icke. De andra anpassade sig så rart efter mig när jag sa att jag var hungrig. 

Så sitter jag där och känner hur jag säger noll och inget av värde. Och att jag inte orkar engagera mig i vad de andra säger heller. Jag drar Nordkoreakortet för att ha något att säga när det pratas resor. Jag berättar att jag kan prata lite thai när jag får frågan om jag gillar thaimat - och en man som enligt egen utsago reser till Thailand två ggr om året blir exalterad och ska stajla och så ska HAN beställa vår mat på thai. Och han uttalar det mesta fel och jag tänker att ingen kvinna skulle ha gjort så. 

I morse tog jag en morgonpromenad med Björn Lindeblads klokheter i hörlurarna. Han sa ungefär att han vill leva sitt liv utan att behöva säga något han inte kan stå för, leva utan kallprat. Att meningsfulla relationer är prio.

Och jag hoppas att det kan vara möjligt utan att bli skogsmunk. Att det ska gå att hitta en balans där jag inte måste ha ytliga samtal utan att för den skull uppfattas som ointressant, butter, okunnig, oinsatt, dissig osv. vilket jag tänker är faran.