Arbetsfördelningen

Maria skriver om arbetsfördelningen. Eller ja, bristen på den. Eller ja, synen på den. Å jag kommenterar så där jävla moget som man bara är när man är utsövd å inte alls är trött å irriterad. Herregud, jag hade ju själv kunnat skriva hennes inlägg nästan vilken dag som helst.

Men det här med planeringen alltså. Jag har alltid planerat. Planeringen är halva nöjet. En spontan resa, kul. En resa som planerats å setts fram emot, mycket roligare.

Men att planera familjelivet, få ihop allas önskemål, resor, släkten, vänner, aktiviteter, måsten. Jag har gjort det mesta av sånt hittills i år. I höst är solrosen föräldraledig å då får han ta över. Det kommer han att fixa galant. Han löser ju precis allt. Bära hem kakel till min lägenhet på lunchrasten till exempel.

Det kommer ju bara inte bli som jag tänkt då kanske. Å då återstår ju att profylaxandas å inte lägga mig i.

Men hur göra sen när vi båda jobbar? Solrosen säger att då är det bäst att var å en gör det den är bäst på. Det skulle innebära att jag ju åter tog rollen som familjens projektledare. Å solrosen som utförare av hushållsnära tjänster å kock. Jag vet inte om jag tycker det är okej eller bra. Jag vet verkligen inte. En del av mig tycker att alla ska göra lite av allt för rättvisans skull. Å som förebilder åt cheetahn. Å andra sidan kanske det är dags att jag testar nåt som nån annan föreslår.