via den här bloggen länkades jag vidare till en krönika av Zanyar Adami där det går att läsa att han lämnar feminismen för femanismen då han aldrig kände sig välkommen av kvinnorna.
Direkt när jag läste Adamis krönika kom jag att tänka på vad eventuella random snubbar som surfar in på den här bloggen tänker om oss, och om vår syn på män. Ses vi som bittra rabiata feminister? Jo, förmodligen. Ses vi som separatister som inte vill ha män med i den feministiska kampen? Jag vet inte. Kommentarer i den här bloggen får mig att misstänka att våra inlägg, eller i alla fall mina, ibland tolkas bokstavligen. För mig är det lika viktigt att kunna driva med patriarkatet som att skriva smarta inlägg om det. Har jag därigenom trampat någon på tårna? Förmodligen, men betyder det att jag måste ändra på mig? Meningen med det här inlägget är inte att göra nån pudel och ta tillbaks och be om ursäkt för vad jag tidigare sagt. Blandningen av sakliga och mindre sakliga inlägg tilltalar mig. Jag kan inte bara vara bitter och allvarlig. Jag måste också tillåtas vara osaklig och bitter för att överhuvudtaget kunna överleva.
Stör dig gärna på mig, hata mig om du så vill, men ta mig inte alltid på största allvar. Och utan eller med kuk. Vi behövs alla i kampen för ett bättre samhälle. Så Zanyar, snälla kom tillbaks!! I min feministiska värld saknas du i alla fall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Zanyar Adamis krönika är verkligen tänkvärd.
ReplyDeleteDet är svårt det här när männen ska vara med. På mitt förra jobb hade jag många genusmedvetna manliga kollegor och en dag, under en diskussion då de levererade klockrena feministiska argument på rad, kom jag på mig själv med att säga "åh vad söta ni är nu" eller liknande. Värsta härskartekniken från mig alltså! Lyckligtvis hörde jag själv hur det lät och bad om ursäkt direkt för min "lilla gubben"-ton. Det gäller att akta sig för att exklusivisera feministmedlemskapet.
Jag hoppas dock att Zanyar kommer tillbaka till vår klubb, som enligt mig inte bör göra skillnad på män och kvinnor. Som Motvalls varit inne på tidigare så handlar feminism inte om kön. Många killar (som Zanyar tex) har fattat mer om feminism än vad många kvinnor någonsin kommer göra. Tex Susanna Popova eller Marie Söderkvist, för att ta andra kolumnistexempel.
Alltså: femanister och feminister of the world, unite and take over!
Jenny, det finns så mycket jag skulle vilja säga just nu men kommentarer ska vara korta så jag nöjer mig med några punkter:
ReplyDelete1.Kanske uppfattas ni som rabiata, men ni är i högre grad medvetandegörande/påminnande/roligt bittra. Det vore fantastiskt om det kunde föras in mer humor i jämställdhetsdebatten. Ofta är den ju mer pretto än indiekids som debatterar band knappt ens pop-martin hört talas om. Jag har en förkärlek för att skämta om asiater, nazister, vänersborgare, folkmord och sportnördar men har lärt mig att inte skämta om jämställdhet (då menar jag inte skämt likt har du rymt från spisen). För då satan blir man skälld på. Det är allvarliga saker. Jag håller med om att det är allvarliga frågor, men som du säger; ingen orkar alltid vara allvarlig alltid. Alla måste få vara osakliga, ingen kan alltid leva som man lär. Problemet är bara att tolka när vad är OK
2.Tänkte också skriva något om att exklusiviteten inte bara är skadlig för feminismen utan för männen, eftersom i det långa loppet kommer ju männen också tjäna på jämställdheten (eller, givetvis beroende på hur man definierar tjäna, är män bara ute efter styrelseposter kommer vi ju förlora men jag inbillar mig att det finns annat viktigt). Men jag hittade inte den klockrena ingången och kanske var det inte alls det inlägget handlade om, kanske bara något jag skulle vilja läsa.
3.Tack för länken
Jag är inte lika säker som Daniel på att män kommer att tjäna på feminism/jämställdhet. Det där "annat som är viktigt" är inte något som kan värderas på samma sätt som det tydligt mätbara som ger hög lön, makt och inflytande.
ReplyDeleteJag kan lura mig själv och predika att det är viktigt med hemtjänst, klamydiaprevention och pappaledighet. Men det är det inte. När allt kommer omkring är det exportindustri, nyckeltal och produktivitet som räknas. Allt det andra är bonus, sånt vi kan unna oss om vi är lönsamma.
Jag kan vara förgrymmad och ledsen över att pappor inte vill lära känna och leka med sina barn - OCH att många mammor vill ha patent på detsamma. Men jag kommer aldrig att försöka lura i mig själv eller någon annan att män skulle tjäna på jämställdhet.
klart att det är svårt att argumentera för att män har något ekonomiskt att vinna på jämställdhet. men samtidigt finns det andra aspekter. män är i högre grad än kvinnor kriminella, har ett våldsamt beteende, sitter mer i fängelse o.s.v, och jag antar att vi alla kan vara ganska överrens att det inte beror på nån våldsgen som män har monopol på utan att det snarare beror på socialt betingat beteende. maskuliniteten är inte så jävla party alltid den heller. För att inte vara rakt igenom bitter för en gångs skull..
ReplyDeleteoch för övrigt daniel så har du en poäng med problematiken med att skämta om feminism, patriarkat och jämställdhet. jag antar att det i alla lägen är lättare för mig än för dig att skämta om det. och jag anar att jag säkert är en del av den anledningen.. well, feminismen har en hel del att arbeta med och för och emot.
Well, sidekick. Det beror förstås lite på hur vi definierar feminism då. Jo, män både utsätter och blir utsatta oftare för våld än kvinnor, hamnar oftare på kåken osv. Men jag är inte så säker på att en feministisk utveckling (brett definierad som att mäns makt och inflytande generellt sett minskar medan kvinnors ökar) kommer att leda till att dessa fenomen minskar. Tvärtom.
ReplyDeleteSjälv tänker jag på vad som har hänt när kvinnors möjligheter till lönearbete ökar medan mäns traditionella dito minskar (typ tekoindustrin tar över efter mekanisk industri i assorted u-länder). Kvinnor står då i högre utsträckning för familjens försörjning, får erfarenhet av att resa och kan därigenom styra familjens konsumtion och leverne.
Vad händer då med männen? Jo de tar till flaskan, slåss, bråkar, hamnar i finkan och låter hemmet förfalla å kidsen får ta hand om sig bäst de kan. Massor av filippinska kvinnor som jobbar i mellanöstern betalar för en filippinsk barnflicka hemma för att mannen inte klarar av att se sin så kallade 'mansroll' naggas i kanten genom att han läser läxor och diskar.
Vän av tro på män må hävda att detsamma inte kan göras gällande för svenska förhållanden. Det säger jag är en lögn. Det VET jag är en lögn.
klart vi kan bittra på. men så vitt jag vet söp männen ganska kraftigt och slog kvinnor även innan kvinnor tog sig in på arbetsmarknaden i sverige..
ReplyDeleteoch nu finns det ändå nån typ av manlighet i förändring, det har tagit jävligt lång tid, och kanske att det kan leda till det bättre. idag handlar ju manlighet inte bara om att vara brutal och macho, utan det finns även andra aspekter. då kanske det kan komma en vinning ut av det hela ur ett feministiskt perspektiv. för feminism handlar väl om könsroller, om förändring av de och yeah sure, en jävla massa mer.
men ärligt talat, bittra gör jag jämt annars. nu tänkte jag försöka hoppas. annars kan jag ju kasta in handduken på en gång. och bara idka mig åt separatistiska happenings..
Japp. Länge har vi väntat på att mansrollen ska förändras och det sker nu stegvis. Det är positivt. Dock tror jag aldrig att vi kan få män med oss på det feministiska tåget med argumentet att de skulle tjäna på det. De som inser och förstår att de tjänar på en förändring är redan mer eller mindre med oss. Andra tror jag dessvärre inte kommer att nappa för att vi säger att de ska slippa ur sin könsroll så att de får gulla bebis, gråta etc. Det gäller förstås också för de kvinnor som inte ser strukturerna och könsrollerna - ska de med på tåget behövs mer handfasta argument, gärna med ekonomisk prägel.
ReplyDeleteför mig framstår ni varken som rabiata eller sakliga. ni framstår som en kompisklubb för inbördes beundran med såväl sinsemellan som från dag till dag otroligt inkonsekvent analys och synsätt på varandra, er själva och världen runt om.
ReplyDeletejag kan inte säga att ni inte har rätt att göra det, men jag kan säga att jag tycker att det är vad ni gör. dunkar ryggar och håvar cred.
att hundra andra sagt vad Zanyars krönika lyfter upp spelar ingen roll, när en hipp figur vågar kritisera feminismen sakligt skakas vardagen i grundvalarna - för mig säger det allt.
micke, vems ryggar dunkar vi, och kanske än mer, vilken jävla cred håvar vi in?
ReplyDeleteoch nej, visst finns det massa män som sagt liknande saker tidigare. jag tyckte det var en bra och tänkvärd krönika väl värd att lyftas fram. dessutom e Zanyar jävligt grym och fine, hipp och ball om det gör dig lycklig..
och inkonsekvensen ja, där kom den.. för vi får inte ha roligt och vara ironiska samtidigt. det går ju inte. och för övrigt så måste vi tycka och tänka likadant.
nu ska jag dunka lite rygg. men ja micke, utveckla gärna vad det är som du, uppenbarligen, stör dig på så hårt.
Hittade hit från Anders Wallners blogg. Ser intressant ut, ska kolla mer!
ReplyDeletetack(= men vi e inte så roliga längre.. de flesta har massa riktiga och viktiga jobb att sköta så händer inte så mycket här längre. men kanske att vi rycker upp oss nån gång snart!
ReplyDelete