Föräldraledighet på 2010-talet

(Varning för att det här kan bli första inlägget i en serie på temat...)

Folk (uteslutande kvinnor) frågar hur länge jag ska vara hemma. Jag svarar att jag om allt går som smort tänkte vara föräldraledig sisådär från jul tillochmed sommaren nästa år. Samtidigt som jag tänkte läsa en fempoängskurs i min egen takt om jag orkar.

Jag är tydlig med att vi inte kan förutse något och att saker kan ändras beroende på tsunamis, sjukdom, klimathot, praktiska detaljer och andra oförutsägbarheter. Ändå har jag nu flera gånger fått likartade svar från folk som undrat. De innehåller variationer på följande: Ta nu möjligheten och var hemma nåt år. Lägg jobbet till sidan. Tänk på att det bara är några månader av ditt liv. Strunta i kursen, bara njut av din bebis.

Nu undrar jag i all ödmjukhet:
- Vilken blivande pappa får höra samma fraser?
- När dessa kvinnor tycker att jag ska tillbringa ett år med bebisen, hur länge tänker de då att bebisens pappa ska vara föräldraledig?
- Varför skulle jag vilja ta ut all min föräldraledighet i följd när bebisen är mini?
- Och viktigast av allt: var tog bebisens rätt till lika mycket tid med båda sina föräldrar vägen?

Självklart är jag både glad och tacksam över att personer med egen erfarenhet av att vara förälder ger råd. Men det ligger något ledsamt över att jag till skillnad från på andra av livets områden inte får ha en vision och strävan om hur något ska bli.

Det här är ingen prestigefråga för mig. Men en rättvisefråga bland andra. Mig veterligen omfattar föräldraförsäkringen (i det heterosexuella försäkringskassenormfallet) 240 dagar per förälder vilket alltså ger 8 månader per person. Självklart kan vi välja att spara dagar och kanske då kommer upp i kring ett år per person. Och liksom medelsvensson-pappan förefaller tycka, anser jag att det skulle sitta fint att exempelvis ha längre sommarledigheter med mitt barn lite senare.

Vem vet jag kanske joinar kamrat I, tar jägarcert och vips så ringer jag FK och drar till skogs när det är älgjakt!?!