Stilstudie av svenskt patriarkat på semester

Cliffhanger var det ja.

Solrosen och jag kommer till Tagliatella för att äta lunch en måndag vid tvåtiden på eftermiddagen. Vi får ett bord, beställer mat, småpratar, dricker nestea. Det är ganska tomt på stället. Bredvid sitter ett par. Bakom solrosen en ensam man vid ett bord, vänd med ryggen mot oss. Efter en stund får mannen in en calzone som passerar oss. Vi säger till varandra att den ser god ut.

Vi får in vår mat. När vi ätit halvvägs vänder sig mannen bakom solrosen om och säger på stockholmska:
Var det gott?

Vi svarar artigt att jo visst var det det, ursäkta om vi stört, visste ju inte att det satt en svenne där.

Men vår nya vän är inte det minsta störd av vår närvaro. Tvärtom. Han vill prata. Han har druckit odefinierbara mängder av nåt som definitivt inte är nestea och varje gång vi artigt markerar att vi inte vill prata vidare börjar han om alternativt på nytt ämne.

Vi blir lite stressade och äter snabbare. Mannen hänger över solrosen. Personalen kommer och markerar, ger honom hans nota. Han pratar högre och högre om paret bredvid som han påstår är olyckliga, lika olyckliga som han var när han var gift. Han skrattar åt personalen och raljerar över att de sagt åt honom att han stör oss, klart han inte stör, vi har ju bara trevligt.

När solrosen i rask takt slukat det sista och går på toa får jag höra en analys av oss som han tror är studenter - jag läkare och solrosen ingenjör.

När jag går på toa får solrosen höra att han ABSOLUT INTE får betala med kort. Vi hade tänkt betala med kort. Personalen frågar oss om de får bjuda på kaffe på uteserveringen men vi fattar för sent att det är ett sätt att låta slippa undan och flytta på oss. Han hör dem givetvis och säger högljutt åt oss:
Tacka nej, de är bara ute efter nåt, som negerhororna som har rånat mig två kvällar på Ramblan.

Jag behåller förståndet. Tänker att det här inte är en av de strider jag måste välja. Vi betalar snabbt med kontanter, blir följda ut av personalen som ställer fram två glas av nåt limoncelloaktigt på en bricka åt oss och ursäktar.

Vi smuttar lite citronlikör, går till närliggande Starbucks, beställer kaffe och funderar på vad i hela friden mannen gjorde två kvällar på Ramblan.