Den där amningsrelationen

Skulle återkomma om det där med amning också.

Jag ammar cheetahn. Det är på ett sätt enklare än jag trott. Ingen mjölkstockning, inga sår, inget skabbigt läckage. Ännu inget behov av bockhornsklöver. Mjölken tycks räcka fint å cheetahn är superduktig på att greppa tutten.

Sen vet jag inte precis om det känns vidare harmoniskt. Det är kladdigt, luktar sött/surt å när cheetahn äter å äter å äter å äter timme efter timme utan några längre pauser blir mamman aka vän av effektivitet stressad å frustrerad. Även känslan av att "all matning hänger på mig" stressar. Så nu i veckan har vi testat att pumpa mjölk så att pappan kan flaskmata vid behov. Cheetahn är en naturbegåvning å attackerade flaskan som en hungrig kobra redan på första försöket.

Det mysiga å harmoniska, det är definitivt inte amningen för mig. Det är snarare när cheetahn är mätt å belåten, ligger mot bröstst å myser/slumrar eller i knäet å tittar storögt på mamman å pappan som om den är nyfiken på att lära känna oss.