Min mamma brukar kalla sin mage för trofén. Nu gör jag det också. Min mage fick inga bristningar när cheetahn låg i den (tuttsen fick så det räcker å blir över men det är en annan historia). Men den fick ett ärr. Det är lite snett men har bleknat ordentligt å är mjukt. Magmusklerna är inte vad de var så hela området känns lite flubbigare än förr. Det är okej. Jag har ett ärr. Å en ganska stor cheetah.
Ettårsdagen var en succé. Släkt på besök. Vänner med barn på lunch å fika. Så fort det ringde på dörren pinnade cheetahn dit å räckte fram händerna för att få paket. Efter ett tiotal ring lade hon sig på köksgolvet å pustade ut.
Ettårscheetahn är inte tålmodig (vill sluta åka vagn NU, vill ha ostskiva NU), men god (bjuder ibland på napp eller ett kletigt leverpastejsfinger). Inte särskilt hänsynsfull (knycker ofta andras nappar), ofta misstänksam (omgivningen kanske gömmer nappar). Definitivt avundsjuk (till exempel om ett annat barn får en majskrok). Skrytsam och stolt (visar gärna hur högt den kan klättra utan att hålla händer), ofta överlägsen, självisk och fräck (står högst upp på pallen å gör segertecken åt barn som inte vågar klättra/kan gå). Ettårscheetahn kräver att få sin egen vilja fram (SKA HA livsfarliga köksredskap, SKA äta själv, SKA bita i stearinljus, SKA plocka fram alla fryspåsar). Den blir irriterad på andra, är lättretad och lägger definitivt märke till när andra handlar fel ("fel"definieras som: inte bjuder på majskrok, flyttar pallen från fönstret, stänger diskmaskinen, tar bort blomvasen eller iphonen). Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen ("sanningen" definieras: få öppna städskåpet med tändvätska, skoputsmedel, tändargas, glödlampor å tejp) segrar. Ettårscheetahn är trogen vad det än kostar (kryper alltid upp i knäet å myser med jämna mellanrum). Allt bär ettårscheetahn (smutsiga trosor, sin lastbil, kastruller, durkslag, badbaljor). Allt tror ettårscheetahn (att den KAN klättra upp i bokhyllan, att den KAN göra sånt som femåringar gör typ rita med tuschpenna, att den KAN äta duschtvål). Allt hoppas ettårscheetahn (att den ska få göra allt det där den tror att den kan utan att nån lägger sig i). Allt uthärdar ettårscheetahn (allt mamman å pappan säger nej till hela dagarna med krokodiltårar som följd).
Vilket härligt inlägg om ettårscheetahn, känner igen en hel del. :-)
ReplyDeleteKan tänka det. Idag följde jag med till öppna förskolan för första gången. Mycket spännande att se alla jämngamla barn gå runt å tro att världen kretsar kring dem... Å det gör den ju för oss :-)
ReplyDelete