Tvåbarnschock?

Jag är himla nyfiken på om jag/vi kommer få nån tvåbarnschock eller ej. Min spaning just nu är: inte. Jag tyckte att det på de flesta sätt var enklare ett få cheetahn än jag trott. På nåt sätt hade jag räknat med kolik, vansinneskräksjukor, sovkaos å matkaos. Men jag vågar påstå att det blev väldigt lite av de två sistnämnda å inget av de två första (än så länge - kräksjuka kan ju komma när som helst...).

Å andra sidan var det en stor omställning för mig att vara så bunden vid cheetahn. Eller snarare att hon var så bunden vid mig å att allt kring henne hängde på mig. Med fokus på mina tuttar. Jag kände mig oerhört låst tills vi fått igång flaskmatningen å tills vi alla var så rutinerade att jag inte behövde vara i närheten hela tiden. Jag hade noll å inget behov av nån bebisbubbla utan från första dagen hemma med cheetahn kände både solrosen å jag att det var kul med besök å att hitta tillbaka till lite av det som varit vår vardag tidigare.

Jag gick på biopremiär när cheetahn var tre veckor. För vissa skulle det kännas omöjligt, för andra är det en axelryckning. För mig var det mest bara fantastiskt. En sån känsla av frihet att få gå hemifrån ensam, ta tbanan å vara borta i ett par timmar. Å det gick alldeles strålande för alla inblandade. Cheetahn ville inte ens äta medan jag var borta. Att jag fick min egentid redan från början var viktigt för mitt välmående. En annan viktig sak för mig var att jag tidigt hade med cheetahn nästan överallt. Vi skippade en hemmafest med massa folk inklusive förskolebarn när hon bara var två veckor å det var RS-virustider. Men på det stora hela hängde hon med på stan, hem till folk, på restauranger å till mitt jobb.

Sammanfattningsvis, det var betydelsefullt för mig att göra så mycket som möjligt som vanligt. Å vi hade den stora turen att få en cheetah som hängde med.

Numera. Nu är jag på nåt sätt mycket mer inskolad i föräldralivet, hemmakvällar å njuter av att ta det lugnt. Så jag tänker att det inte kommer bli en lika stor omställning att få ett barn till.

Arbetsbördan, lära känna den nya cheetahn å dess personlighet, fördela tiden mellan två cheetahs, maxa sömnen osv. kommer säkert bli de stora utmaningarna men jag undrar verkligen om det kommer bli en chock.

En spaning jag gjort i bloggar å forum är att de som talar om tvåbarnschock oftast verkar ha det vad jag skulle kalla mindre jämställt i relationen med pappan. Mamman tycks ha haft huvudansvaret för allt kring första barnet, hemmet, mat, städning etc. å plötsligt havererar det när hon inte orkar detta OCH ta hand om ny bebis. Å när pappan (med godast möjliga intentioner förstås) ska göra mer med största barnet å ta över hemma å inget blir "som vanligt" ökar bråkfrekvensen.

Hemma hos oss bedömer jag denna risk som närmast obefintlig med tanke på att solrosen är den som har huvudkoll på det mesta å cheetahn är precis lika van vid oss båda. Det kommer förstås säkert bli mer diskussion å mindre möjligheter för bra sömn också hos oss, särskilt som vi ska få ihop en vardag med fler parametrar den här gången: cheetahn, hennes förskola, mitt jobb, solrosens jobb etc. Vem vet, nya cheetahn kanske dessutom kommer med koliken å sovvägran...

Om utfallet må jag berätta till hösten!

Är mycket nyfiken på flerbarnsföräldrars kommentarer kring detta ämne förresten.