Det där att nummer två anländer när cheetahn är inne i sin värsta drama queenfas ever. Hur kunde vi tajma så? Hade jag kunnat föreställa mig dessa utbrott - å anledningarna till dem - undrar jag om det hade blivit nån nummer två alls alltså...
Exempel på anledningar till sammanbrott jag inte visste fanns:
- att mamma INTE vill ha jeansen på sig
- att "behöva" åka å fika med mamma så att pappa kan vara hemma å städa
- att pappa stängde av Totte på iPaden för att vi skulle gå ut
- att inte få klättra på en spjälsängsgavel
Å andra konflikter gäller sånt som att cheetahn har närmast obefintlig impulskontroll och tycks vara tvungen att göra exakt tvärtemot vad vi föreslår. T ex riva sönder vykort hon fått, vräka ut alla vikta kläder ur sin byrå, tvångsmässigt slänga ut böcker ur bokhyllan, slita av blad från den nyköpta basilikan, hälla vatten från diskhon på köksbänken å golvet. Und so weiter.
Värst är att gå å lägga sig. Trots att vi förklarar att det är skönt att sova å att vi lägger oss varje kväll oavsett vad cheetahn säger. En läggning just nu kräver två mätta å utvilade vuxna som stålsätter sig å ignorerar skrik å yl. Lägstanivån hittills nåddes igårkväll då vi hade tvättat madrasskydden till cheetahns säng, bäddat rent (tack å lov inklusive ny plastad frotté!) bytt påslakan å örngott mm å sagt godnatt. En stund senare kom cheetahn ut ur sitt rum å berättade kavat att hon tagit av blöjan å kissat i sängen. Vilket förstås visade sig överensstämma med verkligheten vid en närmare koll.
Undertecknad svor. Solrosen suckade. Undertecknad grät. Cheetahn sprang runt med nerkissad tröja å sa "jag VILL INTE sova". Å sen fick alla en riktigt usel natts sömn ovanpå allt. I såna lägen är jag SÅ inte beredd på ett varv med nattamning, bebis som inte sover på nätterna mm.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Åh kära kära du. Jag har inget annat att säga mer än att det kommer bli bra. För det mesta. Och pissejobbigt ibland. Föräldraskapet når visserligen oanade bottnar men även helt sagolika toppar och just dom topparna ger tillräckligt mycket energi och ånga för att få en att orka med. Och du en stor stor kram. Kämpa. Och bryt ihop. Och kämpa igen.
ReplyDeleteÅh tack du! Just nu ser jag inte de där topparna alls. Jag vill typ bara vara ensam å sova. Å jag är väl lite gnällig för att förskolan är stängd å jag är höggravid å ensam med cheetahn långa dagar då solrosen jobbar. Men jag är rätt säker på att t ex du hade det betydligt kämpigare som hade en mindre E hemma när du var gravid andra gången. Å jag ser framför mig en höst med sjuk cheetah som smittar liten bebis å då kommer jag tycka att det här var rena semestern...
DeleteJag måste erkänna att jag småskrattar högst igenkännnande av det här inlägget. Innan vi blev gravida med nr två sa en vän till mig att "det är bäst att skaffa tvåan innan första är två år, annars är risken stor att det inte blir något syskon alls". Kan säga att jag och maken har ifrågasatt det här med syskon flera gånger, men samtidigt väger de stunderna som barnen faktiskt har kul ihop upp alla de stunder då bägge barnen gallskriker samtidigt och jag bara vill gråta.
ReplyDeleteÅh vad jag längtar efter de där stunderna! Inte för att jag ser dem komma på ett tag dock...men jag fattar att de kommer.
DeleteKlokt sagt av din vän! Undras om det nånsin blir aktuellt att tänka tanken på en nummer tre alltså...
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteBeen there.
ReplyDeleteÅh jag vill inte låta hemsk men första året med två barn som dessutom sov helt olika tider var ett rent jävla helvete. Jag kommer knappt ihåg någonting för jag var så slutkörd. Tillslut släpade jag mig till läkare och fick antidepp och började en lång process att ta mig upp och att hitta mig själv i den nya tvåbarn under treårs-röran. Att vi dessutom flyttade och gifte oss samma år gjorde inte livet enklare.
Nu är barnen 4 och 2 och det har blivit SÅ MYCKET BÄTTRE. Syskonkärleken mellan dem är värt allt det där jobbiga.
Det positiva är också att lillasysters tvåårstrots knappt märktes i jämförelse med storebrors trots. Det är ju alltid nåt. Man vet liksom att det är en del av livet nu och att det kommer att gå över och att hon kommer att lära sig somna själv och kunna prata ordentligt och att vi inte är dåliga föräldrar för storebror har ju kommit ur den där perioden som en bra person.
Men förbered dig på noll egentid första tiden. Så fort den ena har somnat kommer den andra att vakna och bajsa på sig. Så är det bara.'
/Förortsmamman
Tack för pepp. Jag förbereder mig - på både pepp å depp! Å även om jag är less på att vara gravid nu njuter jag också av varje dags vila jag får för att just förbereda mig. Jag har tackat nej till en kurs jag skulle gå i höst å försöker aktivt tänka på att planera in så lite som möjligt för att kunna fokusera på att ta allt som det kommer å inte bli stressad av annat.
DeleteTack å lov har cheetahn återfått bätrre sovrutiner igen. Tjafsar lite vid läggning men inte som för några veckor sedan. Å sen sover hon i princip 10-11 timmar i eget rum utan minsta pip. Tacksamheten över varje sån natt = enorm!