Franska barn kastar inte mat

Att en amerikan i Paris blir förvånad över att franska barn är "väluppfostrade"är sin sak. Jag undrar vad hon tyckt om hon hamnat i Stockholms innerstad i stället. Eller egentligen var som helst i Sverige. För känslan jag får av den här boken är att Sverige ligger nånstans mittemellan de lite tillskruvade bilder som författaren målar upp av skillnaderna mellan Frankrike och USA.

Jag gillar:
- att fransmännen använder ordet utbildning i stället för uppfostran.
- att ha tydliga ramar med mycket frihet inom dem för sina barn som princip.
- att vara noga med att förklara hur och varför vi gör/inte gör saker för barnen.
- vikten fransmän lägger vid att lära barn uppskatta mat.

Jag är mer frågande till:
- att alla franska barn sover hela nätter efter några få månader.
- att det framställs som så odelat positivt att franska barn bara ammar ett par månader med argument i stil med "franska mammor har ju tittat sig omkring och sett att det går bra för barn som får ersättning".

Det nämns i princip ingenting om pappor och deras roll. Det är alltså knappast en bok om FÖRÄLDRASKAP. Kul läsning om en ser det som en persons betraktelse kring att vara mamma och ta hand om barn i olika västerländska kulturer. Läsvärd absolut.