good cop bad cop / mamma pappa barn

Tackar varmast för inbjudan till denna den viktigaste av bloggar.

Jag blev inbjuden med anledning av en konversation bakom mig i fikakön på Kulturhuset idag.

Typ sexåriga sonen: – Pappa jag vill ha en chokladboll!

Pappan: – Okej, vänta jag ska fråga mamma.

Pappan försvinner iväg runt hörnet och frågar mamman om sonen ska få en chokladboll. Han kommer tillbaka efter ett tag.

– Mamma säger att du får välja en muffins.

– Nej! Jag vill ha en chokladboll!

Pojken låter som att han när som helst ska börja gråta. Pappans ser lidande ut. Han är noga med att påpeka vem som ska beskyllas för det hårda beslutet.

– Nej, mamma säger att du får välja en muffins. Titta, det finns ju flera goda smaker! säger han vädjande.

– Nej, jag vill ha en chokladboll!

Pappan gör gester genom fönsterrutan mot mamman. Pekar på chokladbollen, ser osäker ut och gör frågande tummen upp eller tummen ner. Jag ser inte mammans respons, men gissar att hon svarar tummen ner. Men pojkens gnäll och tjat är mer än pappan klarar av.

– Jaha, okej... Okej du får ta en chokladboll.

– Jag vill ha den med brunt strössel!

– Nej, du får en sån med vitt strössel. Den är för barn.

Pojken blir lika gnällig och nära gråten som tidigare.

– Nej, jag vill ha den med brunt ströhösseel...

– Okej, du får en sån, men sedan får du sluta tjata. (Får han ur sig när pojken har fått precis som han ville från början och inte har någon anledning att tjata längre.)

En man som tagit fel på köriktningen och tror att hans tur är direkt efter mig, när i själva verket det är pappans och sonens tur, beställer en kaffe. Pappan blir plötsligt en man med principer.

– Ja, fast nu tror jag inte att det var din tur ännu. Nu är det vi som ska beställa.

Jag drömmer om a spotless mind

"Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen. I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare."

Svart på vitt. Bitterfitteforskningens resultat är entydiga och (något förvånande) publicerade på DN Debatt idag. Bakåtsträvarnas reaktioner och möjlighet att dra fördel av resultaten för sina smutsiga syften lär knappast vänta på sig. Men för oss som vill ha fakta att basera våra argument på antar jag att det här ändå kan innebära ett framåtskridande av något slag. Forskarna kan se att förändring inte sker av sig själv. Familjepolitiska åtgärder är inte tillräckliga. Världens mest jämställda land har fortfarande en enorm strukturell snedfördelning i fråga om ansvar och roller i hemmet. Inte konstigt att kvinnor super mer och mer.

"jämställdhet i vardagslivet kräver ett hårt, smärtsamt och riskfyllt arbete som ofta har negativa konsekvenser i form av missnöje, konflikter och stress."

Att leva ojämställt i en relation och vara medveten om snedfördelningen leder till olycka och missnöje. Men forskningen visar att också jämställdhetens pris är olyckan. De facto är folk sannolikt lyckligast som omedvetet ojämställda i ett traditionellt förhållande där kvinna är kvinna och man man.

Och så levde jag som bitterfitta i alla mina dar...

Bitterfittigt

Nej. Jag är inte mig själv sedan jag började läsa Bitterfittan. Jag kommer antagligen att tjata om den ett tag. Det får vara min terapi. Klumpen i magen. Det odefinierbara ontet nånstans i kroppen som jag inte kan peka på. Gråten i halsen. Jag måste bli av med dem.

Det borde ha varit tvärtom. Att den nöjsamhet med singelskapet som jag länge känt skulle ha förstärkts och säkrats genom att läsa om hur sunkigt alternativet oftast är. Men jag förvånar till och med mig själv. Det har plötsligt blivit så påtagligt hur otroligt svårt det skulle vara att finna någon att faktiskt ha en jämställd parrelation med. Jag är nöjd med att vara singel nu, men om jag skulle vilja vara nöjd i en parrelation för omväxlings skull - skulle det ens vara möjligt? Det är som om en vansinneslängtan har uppstått i mig, ur medvetenheten om hur osannolikt det är.

Bitterfittan

Jag har läst ut Bitterfittan nu. Efter att ha terroriserat mitt nyårsressällskap med citat och diskussioner och i flera dagar kom jag hem. Och jag kan inte sluta tänka på boken, på relationshelvetet, på hopplösheten. Jag är ömsom apatisk, ömsom rasande, ömsom fullkomligt uppgiven, mest av allt hela tiden ledsnare än på mycket länge.

Jag tog en promenad i snön i eftermiddags. När jag gick sådär vansinnigt ilsket snabbt ner mot sjön hörde jag en hund och tänkte: Hoppas det är en pitbull och att den hugger mot min hals.

Men det var en tax. Och folk uppfostrar sina hundar så dåligt.

Jag vill också reperera!

Sidan är dessvärre inte så praktiskt uppbyggd så det är svårt att länka. Men jag lovar, det är verkligen värt att leta upp listan över Sverigedemokraternas representanter i Bjuvs kommunfullmäktige på www.sverigedemokraterna.se/bjuv/

Men det är ju klart, det var ingen it-kunnig med på listan så de kanske byggt sidan så gott de kunnat. Följande titlar anges för de fem ledamöterna och de tre ersättarna:

Reperatör
Butiksbiträde
Vårdare
Bilmekaniker
Herr
Lager
Elektriker
Bussförare

Kan någon gissa vilka de två(!) kvinnornas titlar är?


PS. Till fullmäktige kandiderade även en "städtekniker".

alla som är trötta på alla heteronorma böcker till en ung publik räcker upp en hand nu

jag var ute och julshoppade lite för ett tag sen och fastnade vid nån bokhylla med böcker som "en guide till en kaxig tjej", "tips till dig som är singel" och så vidare. ni fattar konceptet kanske?

i alla fall. började bläddra lite i böckerna och konstaterade utan någon som helst ansträngning att budskapet i böckerna var, att vara singel och tjej är inget eftersträvansvärt och att vara singel och tjej är att leta efter någon av det motsatta könet.

förvisso kanske inget nytt under solen men jag kom att tänka på en fin tjej i min närhet som för nått år sen berättade för mig att hon va lesbisk. jag var då en av väldigt få som visste det. hon kände sig jävligt osäker och visste inte vad hon skulle göra. hur skulle hon kunna berätta för sin familj och så vidare. Att känna sig jävligt osäker och hela hela hela tiden matas med budskapet. du ska träffa någon av motsatta könet gör nog inte livet så jävla mycket lättare när kvinna är sjutton år. så om jag nu vill köpa en bok till en jävligt kaxig tjej som nu den här tjejen är, vad ska jag göra då? köpa en bok där jag berättar för henne att hon nog borde vidga sina sexuella vyer? att hon nog borde börja spana in män. att hon nog enbart ska spana in män?

jag har inget emot böcker till kaxiga tjejer. men jag vill ha en bok som även passar en kaxig flata. det finns det i alla fall inte på lagerhaus.

update: var ute och julshoppade återigen och fick även upp ögonen för det fantastiska sällskapsspelet lika par leka bäst. enligt texten på framsidan: "roligt spel för alla som lever i ett parförhållande". enligt symbolen på framsidan: för NORMala heteropar. behöver jag avsluta med hur jävla förbannad jag blir?

det här med att lära gamla hundar sitta..

alltså den där jävla adeln. den får mig att läsa böcker. den fascinerar mig. men ack vad jävla förbannad den gör mig. eller vad sägs om den här artikeln?

nå alla som säger att sverige är så jävla jämställt och att det inte finns något kvar att lipa för?

well, förutom det mest obvious som lägre lön för samma jobb, mindre maktpositioner i samhället, mer gratisarbete, sämre pension et cetera så tycker jag artikeln tar upp en, må hända liten, men ack så patriarkal del i samhället.

vilken jävla tur att jag inte är adlig.