Jag drömmer om a spotless mind

"Att ifrågasätta de invanda och könstypiska mönstren och sträva efter jämställdhet upplevs ofta som hotfullt, direkt felaktigt och likställt med att ifrågasätta partnern och hela kärleksrelationen. I valet mellan att åstadkomma jämställdhet inom parrelationen eller att bekräfta varandra och kärleksrelationen väljer par ofta det senare."

Svart på vitt. Bitterfitteforskningens resultat är entydiga och (något förvånande) publicerade på DN Debatt idag. Bakåtsträvarnas reaktioner och möjlighet att dra fördel av resultaten för sina smutsiga syften lär knappast vänta på sig. Men för oss som vill ha fakta att basera våra argument på antar jag att det här ändå kan innebära ett framåtskridande av något slag. Forskarna kan se att förändring inte sker av sig själv. Familjepolitiska åtgärder är inte tillräckliga. Världens mest jämställda land har fortfarande en enorm strukturell snedfördelning i fråga om ansvar och roller i hemmet. Inte konstigt att kvinnor super mer och mer.

"jämställdhet i vardagslivet kräver ett hårt, smärtsamt och riskfyllt arbete som ofta har negativa konsekvenser i form av missnöje, konflikter och stress."

Att leva ojämställt i en relation och vara medveten om snedfördelningen leder till olycka och missnöje. Men forskningen visar att också jämställdhetens pris är olyckan. De facto är folk sannolikt lyckligast som omedvetet ojämställda i ett traditionellt förhållande där kvinna är kvinna och man man.

Och så levde jag som bitterfitta i alla mina dar...