Friday, January 4, 2008

Bitterfittigt

Nej. Jag är inte mig själv sedan jag började läsa Bitterfittan. Jag kommer antagligen att tjata om den ett tag. Det får vara min terapi. Klumpen i magen. Det odefinierbara ontet nånstans i kroppen som jag inte kan peka på. Gråten i halsen. Jag måste bli av med dem.

Det borde ha varit tvärtom. Att den nöjsamhet med singelskapet som jag länge känt skulle ha förstärkts och säkrats genom att läsa om hur sunkigt alternativet oftast är. Men jag förvånar till och med mig själv. Det har plötsligt blivit så påtagligt hur otroligt svårt det skulle vara att finna någon att faktiskt ha en jämställd parrelation med. Jag är nöjd med att vara singel nu, men om jag skulle vilja vara nöjd i en parrelation för omväxlings skull - skulle det ens vara möjligt? Det är som om en vansinneslängtan har uppstått i mig, ur medvetenheten om hur osannolikt det är.

No comments:

Post a Comment