är jag en egoist som vill att kvinnorna ska ta över makten?

det verkar som det är det jag är eftersom jag kallar mig för feminist. i alla fall om kvinna ska tolka den fantastiska boken 'Mansförtryck och kvinnovälde' av Pär Ström från tankekollektivet Den nya välfärden (boken hittar du här. Jag blev jävligt förbannad när jag läste boken. Att en tänkande inidivid kan missförstå feminismen till den grad som snubben gjort är oerhört tragiskt men frågan är väl om han har missförstått den, eller om han bara är rädd för den? Hans priviligerade plats kan ju vara hotad. Lite godbitar: "Faktum är att maskulismen i dagens läge kanske är mera berättigad än feminismen. Medan kvinnorna har sprängt sina bojor har männen i stor utsträckning sina kvar. Jag väntar med spänning på vilket politiskt parti som blir först med att komplettera sitt kvinnoförbund med ett mansförbund." Nu är jag inte alltid den största förespråkaren för att separatistiska förbund löser de problem som feminismen uppmärksammar, men en av anledningarna till att de finns är ju för att den ursprungliga organisationen i stort sett är ett mansförbund med en massa män i toppen. Senast häromdan läste jag att flertalet kommunbolag fortfarande är kraftigt mansdominerade. Vidare argumenterar han för att männen diskrimineras vad gäller arbete i hemmet, ta hand om barn och så vidare. För vem har sagt att karriär är bättre och ger mer status? Och en familj så delas ju arbetet och pengarna lika. Så det är bara olika sorters arbete och i slutändan så delar vi på pengarna. Lite gammal hederlig särartsfeminism alltså. Och heteronorm som fan. Men det behövs väl en kvinna och en man för att barnen ska få en korrekt bild av verkligenheten? Och att det är det arbete som i högsta grad utförs av kvinnor är oavlönad och inte ger några pengar på pensionskontot så när äktenskapet kanske inte visade sig vara så jävla grad och de skiljer sig, vems arbete är det då som lönat sig? Vem är det som får en dräglig pension? Ja inte fan är det kvinnan i alla fall.

Inget nytt i boken. En massa dravel från en man som tydligen tycker synd om sig själv.

Men jag går vidare, lite argare, och hoppas att folk synar hans bluff.