Som motpol till så kallade kvinnliga erfarenheter i litteraturen tjoffar Peter Englund in en rejäl smocka mitt i nyllet på en av våra riktiga, svenska män tillika författare när han recenserar Måns Ivarssons biografi över Ulf Lundell:
Precis som är fallet med hans olika preskriberande romanser, reserverar han alltid sina vackraste ord inte till det innevarande utan till det förlorade: så folkhem prisas när det försvunnit, statsminister när han skjutits och kvinna när hon gått.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment