Jonna skriver fint om mat.
Jag själv började gilla mat nån gång i slutet av gymnasiet. Jag blev förresten knappt ammad alls utan är uppfödd på ersättning å välling. Drack välling i flaska till lågstadiet nån gång. Det enda jag verkligen gillade att äta. Full å lagom, bad jag om. Förkortning för fullkornsvälling lagom varm. Idag älskar jag mat.
Cheetahn åt svindåligt när vi började ge mat vid 4 månader. Ett evigt trugande å krångel. Jag tänkte att hon ALDRIG nånsin skulle kunna äta en hel grötportion. När våra kompisars äldre bebis åt hel grötportion tänkte jag på fullaste allvar att sådär kommer vi aldrig ha det. Vet inte hur jag trodde det skulle bli.
Så hände nåt i slutet av sommaren, cheetahn hade blivit 6 månader. Började bli nyfiken. Å svälja. Ungen åt t o m frikadell med chili i. Nu är hon åtta månader. Äter allt. Alla hemlagade rätter vi mixtrar ihop. Å jag gör konstiga blandningar vill jag lova. Alla köpta burkar vi packade med oss till Sicilien. Leverpastejmacka. Alla italienska märkliga burkar. Allt. Utom majspuré som hon fick kväljningar av. Fönster vid 4 månader, knappast. Med nästa ev. bebis tar vi det absolut lugnare å väntar in ungens eget intresse.
Men cheetahn ammar inte längre. Å det känns lite sorgligt. Jag som var nästan säker på att jag inte skulle vilja amma alls. Som dessutom höll på att få panik ett tag i våras över det. Jag kan nu sakna det en aning. Efter att cheetahn började äta mer å mer mat blev hon allt mindre intresserad av bröst på dagarna. Kunde inte fokusera alls. Men åt fint på kvällen/natten ändå. För en månad sedan ungefär ville hon inte ens det. Vaknade inte varje natt ens fastän vi låg tätt intill. Å blev mest irriterad när jag erbjöd. Tog hellre den tappade nappen. Så vi hakade på det där å tänkte att det är okej för jag ska ju börja jobba snart om inte annat.
Nån vecka senare började cheetahn sova sämre, vakna oftare, ville ha flaska på natten. Så kan det gå. Kanske saknade hon ändå sin mjölk. Eller så var det nåt annat. Nu tar solrosen nattpassen - med eller utan flaska. Å jag, jag jobbar. Mina bröst passar i de gamla bharna igen. Å jag är glad att det blev ett slutet gott allting gott över det här med amning ändå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Bägge mina ungar har slutat sådär, av sig själva typ. Det är skönt, tycker jag.
ReplyDeleteDet låter ju som det ultimata, att barnet slutar själv.
ReplyDeleteHär ammar jag och jobbar, det går sådär... men jag skulle gärna vilja att hon fick amma så länge hon ville, och väger det mot hur länge jag ska orka.
Anna, ja himla skönt att känna att det inte var man själv som tvingade fram det!
ReplyDeleteJenny, kan tänka att det kan vara jobbigt ja. Hoppas ni hittar en bra form som du orkar å som funkar både med E å tuttarna!
Tack! Hoppas ni alla känner er ok med hur det blev även om amningen tog slut tidigare än du tänkt dig. Men jag håller med föregående talare, att sluta på barnets initiativ måste ju vara det som blir minst dramatiskt och jobbigt.
ReplyDelete