Sura listan

Obehagligaste jag vet: 
Ångest. Sån där fysiskt påtaglig, obehaglig, uttröttande ångest som jag inte kan härleda och inte blir kvitt med meditation/andningsövningar. Och ormar. Men har gått i KBT för reptilerna för många år sedan. Mina bäst spenderade pengar nånsin vill jag påstå. Så sedan dess är de hanterbara och jag går och klappar pytonormen på Skansen nån gång varje år. Tanken på att dö från mina barn är också ohyggligt obehaglig. 

Absolut inte min killtyp: 
Killar med "titta på sport" som huvudintresse. Killar som inte eftersträvar jämställdhet och jämlikhet. Kläd/stil/utseendemässigt ryser jag av: kavaj över luvtröja, baggy jeans, skägg typ ansade jazzpaket, vikingatatueringar (och rätt många andra tatueringar också), framträdande piercings/töjningar. Är inget fan av skägg eller kroppsbehåring i stort men en mörk tät kort skäggstubb är okej.

Äckligaste mat jag vet: 
Gröt, majs, bruna bönor, varm kål, kött med fettränder. Blev serverad friterad gräsandstunga förra året. Det kan jag inte heller rekommendera. Moussen på gräsandslevern var däremot mumsig.

Blir arg på: 
Folk tror att jag är upprörd/arg över mycket mer än jag är bara för att jag uttrycker synpunkter/åsikter tydligt. Jag har INTE åsikter om allt eller särskilt starka åsikter om så värst många saker som folk tycks tro. Sånt jag är upprörd över på riktigt: Patriarkatet, SD, Gustav Fridolins skolpolitik. Och mina barn när jag tappar tålamodet.

Sämsta bok jag läst: 
De senaste åren har jag satt lägst betyg på The Show av Filip Syta och Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Har säkert läst sämre som jag nu inte minns, inte minst såna böcker jag inte avslutat.

Något som får mig att byta radiokanal: 
Kan inte termerna för all musik som får mig att byta, men t ex hårdrock, hiphop, dansband och techno. Mycket ska också till för att jag ska fortsätta lyssna på radioteater, matlagningsprogram i radio och långrandiga dialoger män emellan.

Sist jag ville ta till knytnävarna:
Oklart om jag nånsin velat slå nån människa men känner rätt ofta att jag skulle vilja skaka om folk - som om det skulle få dem att tycka som jag/ändra sig/göra om och göra rätt. Har nåt slags förståelse för varför shaken baby syndrome händer. (OBS, har aldrig skakat mina barn!) Min man kallar mig "kastare" eftersom jag i vrede några gånger drämt en väska/kudde/annat föremål i väggen. Har dock aldrig skadat varken föremål eller personer. Minns inte senast det kändes som om jag ville kasta något.

Sämsta serien jag nyligen sett:
Jordskott kanske. Svor över att jag skämdes över att jag lagt så många timmar på skiten när den var slut. Sköt ut mig från norska serien Mammon och nån amerikansk rätt hajpad serie med overkliga inslag rätt nyligen. Överlag gillar jag inte overkligt.

Fulaste plagg jag vet: 
Tycker att alla ska ha på sig det de vill men förstår inte hur följande ens går att sälja. Könsstereotypa barnkläder i grälla färger med mycket detaljer och/eller plastiga tryck. Luvtröja och kavaj i kombo. Crocs. Baggy jeans. Stövletter. Massor av andra högklackade skor.

Äckligaste drycken: 
Tequila. Sötsliskiga drinkar.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: 
Alla som går patriarkatets ärenden antar jag. Stereotypa våldsamma och/eller tanklösa slackerkaraktärer som t ex männen i Hangover som en förväntas underhållas av är nog de mest tröttsamma och ointressanta jag vet.

Det skriker jag när jag blir arg: 
Vad ända in i helvete tur och retur...
eller
Helvetes jävla XXX-jävel. 
Väser jag. Eftersom jag försöker lära barnen att inte svära.