Ingen kan tyda dess lagar

Jag skulle planera svensexan.

När jag ringde ett par månader innan, för att luska efter lämpliga datum, sa den finaste att en av de finaste flyttat ut. Att hon har planer. Och att han inte ingår i dem. Att det inte skulle bli nåt bröllop. Att han skulle åka till Paris med mamma, pappa å lillebror istället. Att han får behålla lägenheten. Att hon ville tänka men att det är försent.

Jag riktar min blick neråt. Jag går upp på måndagarna. Och jag tänker att vi inte alls blir starkare av sånt här, men sårbara, känsliga, ödmjuka inför världen.