Jag var på teater 8 gånger under hösten 2009. 6 ggr somnade jag. De två gånger jag inte somnade såg jag Shopping & Fucking och Seven. De behandlar frågor som mänskliga rättigheter, kön och sexualitet. Det är sånt som fångar mitt intresse, som gör att jag kan hålla mig vaken.
Jag sov gott på bland annat två Bergmanpjäser och till min egen förvåning också på den sega En dag ska jag berätta om mamma. Det skäms jag lite för. Mammor är viktiga.
Men allra bäst sov jag på Killinggängets ursäkt för pjäs. Att den är utsåld är en gåta. Hälften av alla runt oss gick i pausen. Med rätta. Jag sov.
Men allvarligt talat, Dramaten. Hur är det möjligt att ett gäng avdankade humorskådisar utan teaterutbildning får tillgång till Dramatens största scen för att spela en föreställning som manuset inte är klart till? Och hur är det möjligt att de får fortsätta projektet när det visar sig innehålla en episod om en FITTSÖNDERSLITARMASKIN? HUR ÄR DET MÖJLIGT 2009?
Jag hoppas innerligt att sånt inte är möjligt 2010, att nåt händer med jämställdheten också inom kultursfären detta år. I vår blir det inte mycket teater tror jag bestämt. Inte efter Operaincidenten och efter att ha läst det här. Jag kanske stannar hemma och läser böcker. Skrivna av kvinnor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
snälla du, berätta mer om fittsönderslitarmaskinen, eller vad det hette? jag måste veta så jag vet vad och vilka jag kan fortsätta hata i all evig tid. jag kan alltså mejla om du hellre vill berätta där.
ReplyDeletekram
På tal om.....
ReplyDeletehttp://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/manliga-genier-med-ratt-att-svina-1.1027334
Okej, nu har jag läst DN:s recension om Drömmen om Herrön. Mycket välskriven och till synes träffsäker, rekommenderas starkt! Att jämföra med recensionen i Svenskan, som tyckte Fittsönderslitarmaskinen var "mycket, mycket roligare än det verkar". (skriven av en kvinnlig recensent).
ReplyDeleteJa halleda.