Bondeklass 2000

Jag är varken överklass eller arbetarklass (om vi inte använder Ebba von Sydows definiton där det tydligen räcker att "jobba hårt"). Jag är inte från någon bildad/kulturell medelklass. Å har ingen direkt entreprenörsbakgrund. Så vad är jag?

Mina morfar hade snickeri å mormor var hemmafru. Min farmor å farfar var trädgårdsmästare/lantbrukare med egen pytteliten gård. Farfars föräldrar var statare å när mamman dog hamnade han i fosterhem. Farmors föräldrar lyckades köpa den lilla gården för ett arv. Min mamma har realexamen å yrkesutbildning. Min pappa är den första på båda släktsidor som gick på universitetet (hans bror är den andra å jag själv den tredje). Jag är född i en hyreslägenhet, uppvuxen i hyrd pytteliten villa å sedermera på en gård som vi inte äger utan arrenderar.

Om det finns något som utmärker min bakgrund är det en kombination av den gamla bondehistorien och den moderna företagsamheten. Jag kallar det bondeklass 2000. Dess utmärkande drag är:

Stor ansvarskänsla, ännu större pliktkänsla.

Sparsamhet och ekonomisk rädsla/osäkerhet. Förr: när som helst kan skörden slå fel. Idag: när som helst kan jag göra ett misstag som kostar mig jobbet. Sånt => hemlöshet, prostitution och missbruk. Det här är motsatsen till "Det händer inte mig"-attityden.

En extremt utpräglad vädermedvetenhet. Till lunchekot med väderleksrapporten ska alla vara tysta i köket. Kuling, milimeter och sekundmeter är centrala begrepp. När jag hälsade på hos min kompis H som också bodde på gård kunde hennes pappa förhöra mig vid lunchbordet om vädret hos oss (cirkus tre mil bort).


"Allt som inte är gratis är för dyrt"

Uppfostrad att inte förhäva sig, inte utmärka sig.

Inslag av vidskeplighet samtidigt med en luthersk moral typ "det som man inte gör själv blir aldrig gjort"


Att aldrig kasta mat är en dygd och alla ska kunna koka soppa på en spik. Den som inte äter upp får höra om hur farfar fick sill å potatis varje dag i fosterhemmet. Bondeklass 2000 gör storkok i sin storstadsetta. Att inte ta vara på frukt och bär och ha en stor välfylld frysbox är en synd.
 Bondeklassen har precis som arbetarklassen en utpräglad rädsla för att göra fel, bjuda hem folk till ostruken duk, inte ha krattat uppfarten, ha ogräs i rabatten, råka hamna på sjukhus i smutsiga underkläder. Fasaden som visas upp ska vara klanderfri. MEN. Det ska ske i kombination med överklassens vänlighets- och uppförandeideal. Aldrig vara snorkig, stroppig eller överlägsen. Alltid bjuda och vara generös.




Bondeklass 2000 jobbar inte på gård. Men vi vet en hel del om det. Det började ofta med dagverken på stor gård. Sen kom egna hemsreform och små familjejordbruk. Familjeföretagen slogs ihop å hälften försvann. De nya jordbruken är större företag med många anställda. På hundra år har vi gått från fattig bonddräng till livsmedelsproducent på en global marknad. Det är stor skillnad mellan Bonde söker frus glorifiering av livet på landet och att räkna ut arealbidrag från EU, sockerkvoter å KRAV-krav. 

Bondeklass 2000 betalar så gärna vad maten kostar i affären. Vi vet att de som producerar den sällan har semester och jobbar stenhårt med att möte krav från konsumenter, marknad och förädlingsindustri.
Å vi jobbar hårt. Vad än vi jobbar med.