Det finns förstås lyckliga skilsmässor. Å gott om föräldrar som tar sitt fulla ansvar också efter en skilsmässa. Jag vill tro att det till och med hör till vanligheterna.
Men det finns för många såna här berättelser för att jag ska känna mig nöjd. För många pappor jag hört talas om på sistone som tycks tro att föräldrarollen är fritt valt arbete. Pappan som flyttade utan att berätta för nån å sen umgicks med sina barn på vandrarhem när han "hälsade på". Pappan som bara köpte semesterpresenter till sina två barn i nya äktenskapet å förklarade för de två äldre barnen att "er mamma får underhåll för att handla åt er".
Det borde hugga i den där blogginläggspappans hjärta istället för i den kämpande mammans. Hugga, hugga å framför allt leda till ånger, bot å bättring. Göra om å göra rätt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Tror det hugger i dem när barnen är stora men inte har någon relation till sin pappa och automatiskt vänder sig till mamma för att dela livet med. Det går aldrig att ta igen en förlorad barndom på det sättet.
ReplyDeleteMm, kvinna får hoppas det. Men jag är rädd att vissa ser det som att "det är NATURLIGARE att barn vänder sig till mamman med känsliga frågor/bekymmer å liknande".
DeleteHåller med Anna, för eller senare kommer det nog ikapp dem, när det inte går att göra något åt.
ReplyDeleteTycker bara att det är så sorgligt.
Ja alltså, hur ska en sån pappa förklara sig? Kräver barn ens förklaringar av dem?
Delete