Tycker att kroppen kunde tacka för lånet

Min kollega (tio år äldre å med tre barn) säger att känslan kommer tillbaka. Jag tror det när jag märker det. Dagligen får jag påminna mig om att cheetahn faktiskt fick prima mat. För de är ingen rolig syn, de där tuttsen. Å de känns verkligen inte som förut.

Somalia, Somalia, Somalia - kör jag som ett mantra. Jenny skriver om hur det kan vara så där dubbelt med amning. Å lika mycket som jag inte har minsta åsikt om huruvida nån flaskmatar från dag ett eller ammar i flera år, lika mycket känner jag att jag för egen del är fine med att ha ammat å fine med att vi delmatade med flaska.

Men jag är fan i mig inte fine med att mina runda alldeles lagoma bröst förvandlats till hela okänsliga tunna påsar med bristningar. Jag tycker att kroppen/biologin/whatever kunde ha kostat på sig en naturlig å fullständig återgång efter avslutad amning som tack för lånet.