Handtaget till tvättmaskinen gick sönder. En miniliten plastbit bröts av. En miniliten plastbit som tycks fylla en central funktion vad gäller att öppna å stänga luckan. Mycket opraktiskt i ett hem med två små barn som producerar mängder av tvätt.
Det är då jag förvånat hör mig själv säga följande till solrosen:
- Men vilken tur vi har. Vi må ha en trasig tvättmaskin. Men vi har en hel å fin å ny bebis. Vi har pengar på banken att betala reparationen med. Å det finns faktiskt en tvättmaskin i källaren som går att boka tills det är löst.
Nu har jag förresten beställt en reservdel på nätet å satsar på att försöka laga luckan själva i stället för att ta hit en potentiellt dyr reparatör.
Ni kan kalla mig queen of mindfulness.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment