Afrikas horn, Afrikas horn, Afrikas horn

Stod jag å tänkte på i Triumphbutikens provrum.

- Du har ju en sluttande byst.
Sa expediten.

Nä du skojar.
Tänkte jag å började fundera på om inte bystar av naturen är just sluttande. Men vad fan vet jag. Jag jobbar ju med hiv, inte med att sälja bhar.

Så mycket hängig hud som ska förpackas in i bh numera. En mkt större storlek än jag väntat mig/önskat blev det. Blä.

Hon försökte sälja på mig en kärringbh med beteckningen minimizer. Jag övervägde en rak höger.

Efter fyra veckor low carbs

För fyra veckor sedan:

Vikt: 58,4
Byst: 92 cm
Rumpa 92 cm
Mage 85 cm

Lår: 52 cm

Idag:

Vikt: 56,3
Byst: 91 cm
Rumpa 91 cm
Mage 84 cm

Lår: 53 cm (måste ha mätt konstigt senast, mina byxor går nämligen mkt lättare över låren numera. Å nej, de har inte blivit särskilt muskulösa)

Jag ska ju till 54 är tanken så frågan är om det inte blir en månad low carbs till direkt.

Direkt efter den kommande helgen i Finland med tre fina djävulskvinnor alltså.

Förtydligande

Det är alltså inte synen av Malou som är så illa. Hon ser trevlig ut å har oftast fina kläder.

Det är programmets upplägg, innehåll å Malous katastroflåga nivå på frågor som jag vänder mig emot.

Ja, jag hade faktiskt gjort det bättre själv.

Skönast med att jobba igen?

Måste vara att slippa råka få på tvn på förmiddagen å råka se Malou där i rutan.

Å i år har vi basilika i fönsterkarmen

Har bott här i ett drygt år nu. Minns förra hösten. Hur jag spanade ut över lilla parken utanför (å lite avundsjukt på terassbalkongerna tvärsöver). Alla fina löv. Den enorma lönnen (syns inte på bilden) till höger. Å jag tänkte på att här skulle vi bo å hit skulle cheetahn komma. Kom cheetahn, kom. Stod jag å tänkte å längtade med ryggontet å höftontet å halsbrännan.

Å nu är cheetahn här å vi bor här å det är höst igen.

Söndag morgon

Jag: Märker du hur avloppet luktar nu igen här i köket?
Solrosen: Joooo...
Jag: Så vi kanske ska ta tag i det.
Solrosen: Ska vi göra det NU?
Jag: Nej men vi kan väl BESTÄMMA en TID när vi ska göra det.
Solrosen: okej, vilken tid tycker du passar?
Jag: Klockan fem. Jag vill göra det klockan fem.

Ännu är inget avlopp fixat. Klockan fem stod jag å storkokade barnmat. Å det är jag som är rörmokeriansvarig i det här teamet. Men fan vad skönt det är att BESTÄMMA.

Dagisbarn?!?

Vad hade de där att göra? Har de inte en läroplan att följa? Fick föräldrarna okeja sina ungars deltagande i hippiedemonstrationen?

Eken är sjuk! Livsfarlig om den bryts av å faller på förbipasserande. Tänk om eken skulle knäckas över ett dagisbarn? Vilket jävla liv det skulle bli. Såga ner trädet nu! Å ge trubaduren å de andra demonstrantgalningarna varsin kvist att tälja som minne.

- Posted using KIP phone

Lördagskvällens dilemma

Jag: om ni måste välja, antingen aldrig äta djur mer eller också så måste ni själva kunna döda de sorters djur ni äter. Vilka djur skulle ni äta då?

Alla i sällskapet skulle äta fisk. De flesta även alla andra djur i nån utsträckning. Sofia skulle leka prickskytt på kycklingarna men hon ville inte stycka själv.

Jag: Jag skulle fortsätta äta alla djur. Å så skulle jag börja äta häst, massor av häst.

(Alla andra: tittar med förakt på mig.)


PS. Jag gillar vegetariskt också. DS

På förekommen anledning

Jag skrev nåt om "vita svenska ungar" i en kommentar. Det var kanske inte så genomtänkt uttryckt.

Ni anar inte hur osmakligt det har skämtats hemma hos oss om hur vi skulle gå tillväga för att få mulattbarn. Eller jo, ni som känner mig anar nog. Å ni anar säkert att det är jag snarare än solrosen som stått för skämten. Men jag har alltid tyckt att rosa små barn är så...just rosa å skrynkliga å intetsägande i jämförelse. Å jag har drömt om att själv få bruna ögon tills jag mötte en vietnamesisk tjej som sa att jag borde vara stolt över mina blå för de är mycket ovanligare.

Så blev jag preggo å fick en bebis. En rosa förstås. Med hår som i början var guldrött å nu går mot det blonda. Med knallblå ögon. Döm om min förvåning. Jag som var säker på att åtminstone mitt mörka hår skulle ta överhand. Jag som tillåmed har frågat solrosen om det inte känns konstigt att vara blond.

Antal utlandsresor cheetahn varit på? Två.
Antal utlandsresor hon/vi fått höra att vi har ett very beautiful child i princip dagligen? Två.

Så antingen har jag på riktigt fått ett barn så vackert att hon kommer kunna försörja hela teamet på intäkterna från Miss Universumtävlingen år 2029 (antar att kvinna inte får vara med innan kvinna fyllt 18). Eller också är folk i länder där blont å blåögt är ovanligt lika fascinerade av "vita svenska ungar" som jag är av khmerska bebbar.

Å nog för att jag har hört talas om den internationella fascinationen för Swedish miss Inga tidigare. Men jag har aldrig själv fått nån märkbar uppmärksamhet utomlands. Om det inte räknas när folk påpekat mina fräknar å undrat vad det är för sjukdom. Några turister tog mig till och med för lokalbefolkning i Italien. Det förvånade mig således mycket att den sicilianske restaurangägaren gullade besinningslöst med å berömde cheetahn medan han sen stegade bort till andra sidan serveringen å örfilade sin egen typ tolvåriga dotter för att hon tjatade lite. Det var tydligen skillnad på barn å barn. (Vi gick inte tillbaks trots att de serverade den godaste korv jag nånsin ätit.)

Med detta sagt, hoppas att ankan förstår att jag inte är rasse eller så. Bara uppriktigt förvånad över vilken enorm uppmärksamhet en svennebebis kan få.

Ett benbrott är ett benbrott

Det är som jag alltid brukar säga: ett benbrott är ett benbrott oavsett om det sker i Jukkasjärvi eller Landskrona.

Å nu har även den statliga utredaren kommit på att det är så. Å att det hela behöver styras upp från statligt håll. Lovely, säger jag.

Vården när vården funkar

Utsikten i förra inlägget var från läkarhuset på Odenplan. Våning 10. Vilket place! All vård på ett ställe. Jag fick hjälp med tre av varandra oberoende ärenden på en å samma gång. Två timmar tog det men två ton irritation är bortblåsta så det var det värt. Å en särskild tid bokad för allergitjosangenomgång. Kunde få komna redan denna vecka om jag ville men tog nästa. Service, snabbhet å effektivitet. Bara 150 spänn. Som en halv portion oxfile (eller 3-4 big mac?). Som hittat. Vårdval när det funkar.

Å så fin utsikt då.


- Posted using KIP phone

Förra året stod jag vid busshållplatsen på Odenplan å tyckte synd om ungarna som lekte i "snön" i en smutsgrå isig hög som snöröjarna plogat ihop. Tänkte att det där är inte snö, sådär ska inte barn ha det.

I år är torget ett stort hål. Ännu mindre lekplats i vinter.



Men äsch, mig kvittar det lika. Alla slöa föräldrar borde ändå ta tuben/promenera av sig lite flubb till nån roligare lekplats med pulkan.



Vi köpte pulka till cheetahn redan förra året ju. För att dra hem barnvagnen på. Å pulkabacke har vi tvärs över gatan.

- Posted using KIP phone

Undras var jag kan köpa de smaskigaste tuggbenen...

Om jag hittar Sindy, kommer jag ha mage att ta emot 30 lax då? Vad ska jag göra med dem? Resa? Välgörenhet? Spara till cheetahn?

Eller säga nej tack, jag behöver inte pengarna men ni behöver er vovve...


- Posted using KIP phone

Jag å mina fördomar å åsikter

Nu ska jag berätta för er om när jag tänker fula tankar om andra. Det handlar nästan uteslutande om mat. Idag kom jag på mig själv med att gå förbi ett Mc Donalds å medan vi passerade säga till cheetahn:

- Där inne äter fattiga å dumma människor. De fattiga har kanske inget annat val eftersom skräpmat är så billig. Men de dumma borde gå hem å laga nåt riktigt.

Cheetahn är 8,5 månad gammal. Det är oklart hur mycket hon tar till sig av sin mammas livsvisdomar.

Sen gick jag hem å var vansinnigt präktig i en timme. Samtidigt (som jag alltså lagade tre sorters barnmat) fixade jag också helstekt kyckling åt solrosen å mig till middag. Å jag känner mig så jävla nöjd med mig själv. Riktigt belåten.

Cheetahn äter burkmat. Det är praktiskt när vi inte är hemma. Men jag föredrar helt klart att servera henne hemlagat. Å innerst inne ser jag lite ner på dem som inte lagar sin egen barnmat. Good enough, kvinnor. Good enough. Det kan jag vara på många sätt men när det gäller mat vill jag att det ska vara bra grejer. Å min definition av bra är typ: rena råvaror (inga halvfabrikat), så närodlat som möjligt, bara svenskt kött, gärna säsongsenligt, blanda saker själv. Dvs. inte lightprodukter, importkött, färdiga såser/pulverblandningar, snacks.

Det är knappast så att jag är konsekvent. Jag kan äta superbra själv i en vecka för att sen smaska i mig en påse lösgodis sannolikt fullt av estrar. Jag har hur många "undantag" som helst, håller inte för minsta syning av sömmarna. Bara så ni vet.

Men alltså. Det är så superduperenkelt att laga egen barnmat å jag vet precis vad jag stoppat i den - precis som jag föredrar att veta med det jag själv äter. Å det ÄR billigt. Till å med i jämförelse med Mc Donalds.

Om jag har ätit på Mc Donalds själv? Javisst. Men inte förrän jag gick på högstadiet å aldrig regelbundet. Minns inte när det hände senast, är nog minst tre år sedan. Det var knappast för att jag var fattig...

Vårdval

Om det här vore en tisdagslista hade jag varit jävligt förbannad över att jag blivit sjuk. För tredje gången på tre veckor. Hur är det möjligt? Halsont å feber. Första gången var en fredagkväll å så blev jag bättre igen på söndagen. Förra veckan bröt det aldrig riktigt ut men jag var hemma på fredagen å jobbade i soffan för att vila. Onsdag kväll var jag riktigt febrig å igår mådde jag så ruggigt att det blev sjukanmälan. Idag lite bättre igen men inget jobb. Mår okej, med alvedon helt okej. Men det känns som om nåt inte stämmer.

Jag skulle vilja välja nåt slags vård som snabbt kollar upp vad som är fel å botar. Men se det går inte. För vårdcentralen där jag gått sedan jag flyttade till Sthlm säger att jag inte är "listad" där. Å då vet jag ändå att jag fyllt i en sån lapp i deras reception en gång. Å VC närmast där vi bor nu säger att jag får ringa på måndag kl 8.15 å få en tid. Fast de poängterade att jag inte behövde ringa om jag känner mig bättre. Dööööhhhh. Hade jag lust att skrika då. Jag hade ju precis förklarat att jag ringde för att jag verkar bli sjuk å frisk omvartannat.

Som om detta inte räcker måste jag:
- lämna nåt blodprov för att kolla immuniseringstjosan efter att jag fick cheetahn. För att jag har blodgrupp 0- å cheetahn har nån plusvariant som jag lyckats glömma bort. Ska man ha koll på sin unges blodgrupp?
- fixa en tid för att få ny astma- å allergimedicin utskriven. Detta är också ett mindre företag då VC sa att jag var för sjuk för att gå där å sjukhusens allergimottagningar kräver en remiss från VC som VC vägrar ge eftersom jag inte är lista där. Moment 22, check!

Men för i hela helvetet..

Det är ju onsdag idag, jag har inte alls skrivit min tisdagslista på en tisdag Inte ens det har jag lyckats med (buhuhu). Jag har inte lyckats med mycket denna veckan överhuvudtaget.

Har gått runt hela tisdagen och trott att det var onsdag, sen har jag gått runt hela onsdagen och trott att det varit torsdag. Sen plötsligt blev det tisdag.

Jag får inte ihop't.

Eller: ibland gör man rätt, ibland gör man fel, som Markus Krunegård hade sagt.

över och ut.

Jennys tisdagslista - nu på en tisdag. Halleluja!

Det här meddelandet var så sjukt långt och oresonligt att jag kände mig tvungen att radera det, ingen, inte ens motvalls hade orkat läsa det.

Men för att göra en lång historia kort: jag hatar MKB, Malmös fittkommunala bostadsbolag. De förtjänar ett öde värre än döden för att citera Kent.

Så fort idioterna har tapetserat hallen (men så klart inte garderobsdörrarna som är i samma fula nyans som fulväggarna, oklart varför de inte ska fixas, men det har något med att MKB ÄR DUMMA I HUVUDET att göra skulle jag tippa) ska någon MKB-chef få ett mail med lite befogad kritik.

FY FAN FÖR MKB. Här trodde kvinna att hon gjort en vinst genom att gå från jävlapissskitakelius till MKB. Men nje verkar icke så, pissskitakelius har jag ändå fått rätt mot när jag bestred senaste hyran, känns inte som att det kommer hända gentemot kukbolaget MKB.

Jag är fan skitlack och irriterad (avundsjuk alltså) på alla jävlar som sitter med sina egna jävla bostadsrätter och gulligullar sig. Min jävla pissskitfamilj (egentligen är de ju jättefina alltså, har mkt bra kontakt med mina föräldrar) hade aldrig tillräckligt med pengar för att spara åt mig eller vett nog att förklara för mig när jag flyttade till Malmö för 8 år sedan att jag borde köpa mig en bostadsrätt för pengar som jag förvisso inte hade, men ändå.

Så här sitter jag och kommer att få lida mig igenom att bo i fittiga hyresrätter i resten av mitt liv. Men bitter? JAG? Inte en chans i hela helvetet att jag skulle lägga energi på det.

Nej men det var väl det.

Söker på journals med sökord "HIV"

Får bland andra detta resultat.

Det finns en tidskrift för alla!

KIPs tisdagslista

Än så länge den här veckan har jag bar hunnit irritera mig på en sak. En person som jag möter på jobbet.

Jag är van vid att ha en hjälpsam, ödmjuk å samtidigt rak kommunikation med mina kollegor. Vi lyssnar på varandra, vi ger varandra råd, vi frågar varandra om råd, vi uppskattar att får hjälp att förbättra skrivna texter, vi hjälps åt när nån annan får för mycket att göra eller blivit sjuk, vi är personliga, ibland privata å vi gläds åt varandras framgångar.

Den här personen är motsatsen. Hjälper inte nån annan, låter andra sköta sitt jobb (med mycket utstuderade å svårfångade metoder), ställer aldrig upp när det krisar, håller sig mest för sig själv å värnar bara sin egen fråga, deltar inte i gemensamma möten/aktiviteter, intresserar sig inte för hur det går för andra, kräver att andra ska hjälpa till, har en hård ton å kör helt enkelt bara sitt eget race. Personen är allt utom kollegial å körde igår raskt å hårt över mig när jag vänligt påpekade en sak som påverkade min arbetssituation.

Det tråkigaste är att vi i våra yrkesroller skulle kunna ha stor nytta av varandra å jag är övertygad om att vi egentligen hade kunnat tjäna massa på att vara vänner/hjälpas åt.

Ibland har den här personen närmast sig mig å jag har tänkt att det kanske är jag som överreagerat tidigare. Men varje gång jag tar emot den sträckta handen har den förr eller senare dragits tillbaka. Den tycks bara vara ute efter egen vinning å roffa åt sig. Energitjuv. Utan tvekan. Funderar på om jag ska skaffa den där pop-vetenskapliga boken om såna bara för att få verktyg att hantera situationen på.

I övrigt. Regn. Fult.

Säkraste ställena att leta efter försvunna nappar

- Posted using KIP phone

Snart styr dom stan (kidsen alltså, inte förskollärarkollektivet)

Anna å jag håller ju med varann så mycket att vi kan tänka oss att bilda regering ihop. Å jag tror nånstans att vi håller med varann i det här också även om jag just i dagis-/förskolefrågan inte blir sådär "jävligt förbannad". Å det är ju skönt att vi kan komplettera varann så att Anna blir arg när jag inte hinner med!

Jag kommer OFTA på mig själv med att råka säga dagis. Fastän jag tänker att jag ska säga förskola. Precis som att jag inte säger guling. Jag är ju inte ute efter att såra nån eller nedvärdera.

Men en tanke jag har ändå. Varför kan det inte få heta dagis. Å på dagis jobbar förskollärare, kockar, barnskötare, städare, specialpedagoger å kanske ytterligare några personalkategorier.

För faktum är att när jag jämför personaltäthet å andel personal med förskollärarutbildning mellan olika förskolor varierar det stort. Oftast är det betydligt fler annan personal än just förskollärare.

Å så en tanke till. Det är såklart bra å fint med en läroplan å ska fungera kvalitetssäkrande att ha en pedagogisk tanke bakom verksamheten på förskolan. Så att det finns en eller ett par pedagogiskt utbildade personer i gruppen talar för att det finns en tanke å inriktning i arbetet. Å att barnens utveckling ska ha stöd i evidens snarare än godtycke eller lita till enskilda individers goda förmåga å vilja. Men precis som att vi inte kallar sjukhus för läkarhus bara för att det finns ansvariga överläkare eller skolor för lärarhus skulle vi kunna använda ordet dagis.

Å sist (nu ska jag uttala mina fulaste svordomar i kyrkan). Många förskollärare vill uppvärdera synen på deras viktiga arbete genom att ändra i hur vi talar om verksamheten. Det är viktigt att ta hand om våra barn i all pedagogisk verksamhet. Som Stockholms stads reklam påpekar är det framtida makthavare som ska utbildas å tas omhand. Jag har fått intrycket att att de tycker att de är underbetalda. Men det tycker jag faktiskt inte att de är. Enligt lönestatistik är medianlönen 23 000 kr för en förskollärare med 9 års erfarenhet. Å för barnskötare 19 000 kr med 7,5 års erfarenhet. Det är inte jättedåligt. Det är rätt bra att ta ut en kommunal lön (vilket oftast innebär en hel del förmåner) i de nivåerna med tanke på hur mycket tid som lagts på utbildning å ev. studielån.

joråsåatte..

jenkipenki - bitterfittan: 619 - 333

Förresten...

..nu tycker hon inte att barn ska adopteras bort.

Alltså människor...

Det verkade vara ett spännande sätt att bli förälder på.

Så resonerar en mamma i programmet barn till varje pris om adoption.

Jag tänker, vilket spännande sätt att tänka på.

Apropå folk..

Min fina nyckelring som jag fick av finaste motvallsen för några år sedan. Vet inte varför hon fick för sig att jag skulle ha den..

Jag brukar beskriva mig som en tämligen ödmjuk, inlyssnande och förstående tjej.

Men nyckelringen hänger med, jag är nämligen inte heller den otacksamma typen.

Mina ledord i livet är snarare: kåt, glad och tacksam.

Jennys tisdagslista - på en söndag.

Som sagt, det här med tisdagslistor funkar fina fisken på de flesta dagarna, det är enbart en fråga om inställning.

Vad är jag bitter på idag då? Tja, i vanlig ordning är väl den adekvata frågan, vad är jag inte bitter på?

Hur som helst, det jag tänkte bittra över idag är en viss kategori av människor, nämligen mammor, men inte vilka mammor som helst, utan de där mammorna som tror de vet lite mer än vi vanliga dödliga.

Alltså, för att tala klarspråk, det hela började med att karln jag bor ihop med la upp någon länk på facebook om att typ regeringen smygtagit bort kravet på en delad föräldraförsäkring och då började en käck person kommentera, bland annat att ingen skulle lägga sig i hennes privatliv och hur hon och hennes man lägger upp sin föräldraledighet (att de får vara föräldralediga och få ersättning från staten verkar däremot inte vara att lägga sig i deras privatliv). Det hela avslutas med att hon tar bort karln jag bor ihop med på facebook (hihihi) men även skriver att man inte kan uttala sig om föräldraledighet med mera förrän man själv har barn. DETTA HELT PUCKADE RESONEMANG ÄR TYP DET VÄRSTA JAG VET. När jag läste på högskolan och vi diskuterade typ föräldraförsäkringen var detta ett klassiskt inlägg I debatten från flera av "mammorna" på kursen. Det störande är att det alltid är mammor som gör denna typ av inlägg, har aldrig hört en pappa säga sånt (däremot säger de förvisso puckade saker som att det inte ger något att vara föräldraledig), jag jobbar med asylsökande barn och ungdomar, har aldrig hört dem säga att jag inte kan uttala mig om Dublinförordningen för att jag inte har sökt asyl i flera länder... ja ni fattar?

Så i alla fall, att vissa mammor verkar tro att de är superunika och sitter inne med sanningen, jättefint. Ni är jätteunika, precis lika jätteunika som jag och alla andra människor som av någon (förmodligen ofattbar) anledning inte har barn.

Folk alltså. Fy fan va man kan störa ihjäl sig.

Saker jag annars är bitter på:
Att ta körkort visade sig vara en dyrköpt historia, det är jag bitter över ska ni veta, men dryga 10 år efter alla andra har jag i alla fall tagit körkort. Applåder... tack tack. Jag gillar presenter. Av alla de slag. Bara att skicka.

Att flytta, att ta körkort, att flytta med jobbet, att ha jouren på jobbet, att stuka foten dagen innan det privata flyttlasset skulle gå, verkar ha tagit ut sin rätt och undertecknad har fått någon slags töntig magkatarr med någon slags hög puls bitvis. SÅ JÄVLA OVÄRT. Husmorskurer tages tacksamt emot. Gärna sådana som inte exkluderar vin, kaffe, te och juice.

Tack och hej, leverpastej.

Dagen efter

Bloggala igår. Sitter på petite france å äter ostbricka å berättar för cheetahn om kvällen. Hon lyssnar uttråkat. Uteservering i solen. Cheetahn är lite snorig.



Fint var det igår, himla fint.


- Posted using KIP phone

Mina vänner-enkät

Enkät hämtad från Bondhustrun.


Namn: Kristina
Smeknamn: KIP
Ålder: 32
Bor: Kungsholmen.
Sjärntecken: vattukvinna.
Äter helst: asiatiskt, ost, kakor.
Favoritfärg: svart, rött, blått.
Bästis: Min bästis H å jag gick hos samma dagmamma från att jag var tre å hon två år. Vi ses fortfarande när vi har möjlighet. Å vi fick barn med en månads mellanrum. Sen har jag fått nya bästisar i olika sammanhang, många fina djävulskvinnor å en å annan man.
Bästa ämne i skolan: Svenska å samhällskunskap.
Bästa film: Nån dokumentär. Kokvinnorna var fin.
Film jag aldrig vill se igen: Transporter. Blairwitch project. Å alla som filmas med ryckig kamera.
Fritidsintressen: resa, laga mat å baka, läsa bloggar å böcker, blogga själv, sällskapsspel.
Vill jag bli: Inget specifikt enskilt, vill testa många saker, det är egenvärde i sig för mig.
Drömresmål: Nordkorea.
Detta visste ni inte om mig: Jag är (passiv) medlem i Lottorna å har varit engagerad i diverse av försvarets ungdomsverksamheter.
Är jag hemligt kär i: Ingen.
Blir jag lycklig av: När jag har balans i livet, får sova lagom mycket, orkar med allt jag vill på dagarna.

Multitaskingens nya kombi

Kissa borsta wordfeud


- Posted using KIP phone

Wohoo så fint paket!

Tack Onekligen för fina boken.







- Posted using KIP phone

Smaskiga avslöjanden om KIP

Spännande ska det bli på lördag! Å kul är det att få ett kedjebrev.


Så lika bra att skynda svara på frågorna. Kanske nån jag ska träffa på lördag som är nyfiken också å då kan jag ju ge en försmak. Hur klyschigt det än låter så är ju främlingar vänner vi ännu inte känner...


Varför började du blogga?
Har alltid skrivit för att uttrycka mig. Gick en kurs i skapande svenska på Lunds universitet 1999. Lärde mig html å skaffade en passagenhemsida kort därefter. Skapade en del som jag kallade "logg" på den där jag skrev prosa-lyrik-dagboksliknande små texter med ojämna mellanrum. Den finns kvar här. Det är en blandning av skämmighet, nostalgi å ömhet jag känner när jag besöker sidan idag. Så sent som för nåt år sedan var det nån som mailade mig att hon hittat nåt jag skrivit på sidan å ville berätta att hon gillade det. En tjugo år äldre trebarnspappa hörde av sig en gång å ville ses  "för gemensamma himlariter" efter att han läst vad jag skrivit där. Å en trettioårig oskuld mailade att han kände att vi var så lika efter att ha läst. Det är underbart vad folk kan läsa in.


Sen fick jag krönikörsuppdrag å skrev regelbundet i tidning. Kände då inte så stort behov av bloggande - som det fortfarande inte ens kallades. När jag bodde utomlands 2000 å 2002-3 skrev jag ibland på passagensidan å en del i veckomail till vänner/bekanta. När jag flyttade till Bangkok 2005-6 skapades bangkokblattar.com som jag skrev med mitt ex. Sidan är nedlagd (men allt sparat förstås) för ingen orkade/ville betala för den längre.


Nåt år senare skapade Jenny devilwomen å inbjöd mig. Samtidigt skapade jag motvalls för att ha ett arkiv för mina krönikor å annat jag skrev som frilans. I Sydafrika för ett par år sedan fick jag för mig att det var kul med en receptblogg. Solrosen å jag har en gemensam lösenordsskyddad blogg om cheetahn för enbart släkten. Å nu har jag även startat en helt ny karriär. 


Jag har tydligen börjat blogga väldigt många gånger. Å ännu inte slutat. 


Varför? Ofta är det nog för att jag är förbannad, vill berätta det å få folk att ända åsikt. Skulle dock ej tro att mitt skrivande nånsin fått nåt större genomslag som opinionsförändrande...moahahaha... Men även för att skriva nåt slags dagbok förstås. 


Vilka bloggar följer du?
Massor. Skrev om det här å där finns även lista för dem som vill få tips.

Vilka favoritfärger har du?
Kläder, mest svart, grått tror jag. Men en hel del rött, grönt å lila också. Gillar prickigt å randigt, helst i svart-vitt.

Vilka favoritfilmer har du?
Dokumentärer. Några favoriter finns i min profil. Ser sällan på film numera.

Vilket land drömmer du om att besöka?
Nordkorea, Kongo, Rwanda, Kaliningrad. 


Å så Kambodja igen, alltid Kambodja. För att inte tala om Finland, underbara republiken Finland. Dit åker jag om två veckor!

KIPs tisdagslista

Jag blir så trött. Jobbigt att lämna ifrån sig en sån där liten? Skulle inte tro det va. Nu har jag jobbat i nästan tre veckor. Å det är en fröjd att gå till jobbet på morgonen. Visst, det är en fröjd att komma hem också men jag skulle verkligen inte vilja byta. Å som om det skulle vara svårare/enklare beroende på barnets ålder. Knappast. För egen del var jag redo att lämna bort cheetahn på deltid redan innan sommaren. Men det visste jag förstås inte på förhand å hade därför inte planerat för det.

Den här veckan är solrosen å cheetahn i Bohuslän. 5 dagar utan varandra. Jag saknar absolut cheetahn (å solrosen med). Det är fantastiskt mysigt att komma hem från jobbet när hon skyndar ut i hallen å möter mig. Men jag behöver den här pausen (med all respekt för alla ensamstående som inte har nån möjlighet till paus - det är förstås en inställningsfråga). Det är så skönt att få sakna, vila, jobba intensivt å ägna mig åt annat en stund. För det är ju som Hanna skriver också för mig, att av veckans 168 timmar är jag i vanliga fall med cheetahn, om inte Hannas 128, så åtminstone en rejäl del.

Ja, jag är jävligt förbannad över att det faktiskt inte ställs såna här frågor till pappor i alls samma utsträckning som till mammor. Vi är fortfarande inte jämbördiga föräldrar i omgivningens ögon. I våras när jag var i Skåne med cheetahn frågade mina föräldrar om det var skönt för solrosen med "semester". Ikväll när min mamma ringde undrade hon om jag var ensam.

Nej, jag är inte ensam. Det är förstås annorlunda att vara hemma själv men det är himla skönt!

Annat som gör mig jävligt förbannad? Ja hur gick det nu med priserna...suck, stön, bah!

Noll poäng till mig för gissningarna för fysik, kemi å litteratur. 2 poäng i medicin för rätt land å gruppsammansättning. Vad gäller fred å ekonomi så kanske nåt litet poäng om vi vill vara snälla i bedömningen. Länderna hyfsat inprickade i alla fall.

Vansinnigt fint med fredspriset till kvinnor för arbete med kvinno-/fredsfrågor förstås. Riktigt fina är de, skulle lätt kvala in som djävulskvinnor. Men samtidigt en matthet över att dessa frågor alltid drivs av kvinnor. Å över att inte ett enda av de övriga prisen gick till kvinnor. Det är bedrövligt.

Å så är jag jävligt förbannad över att en massa av min fritid går åt till att ringa/maila om felaktiga räkningar. Blä.

I hotellsäng

Stor säng för mig själv efter jobbmiddag. Solros å cheetah i Bohuslän. Hade svårt att somna natten innan. Ville bara mysa med cheetahn men hon är inte av den mysiga sorten att hon vill ligga nära å sova. Krånglar bara då. Undrar om hon kommer komma i en nära-nära-period nån gång. Idag har hon tydligen slagit sig så det kom blod men i övrigt haft det alldeles utmärkt fint med släkten.

Å här ligger jag å tänker precis som bitter på hur nöjd å glad jag är med livet å hur fint allt är. Jag älskar att jobba igen. Å jag älskar att vid sidan av det här jobbet å det där jobbet ha en solros å en cheetah att få vara med.

Imorgon kväll skulle jag å kamrat I köttfrossa på AG. Inställt för I måste jobba. Så det blir till att jobba in flex för mig tror jag bestämt. Fint att samla på sig.

Å så blir det min första natt ensam i vår lägenhet sedan vi flyttade in för ett år sedan. Märkligt.

Den här helgen

Fredag efter jobbet smyger det sig på. Halsont. Feber. Huvudvärk. En liten cheetah som sovit uselt ett par nätter. Lillebror å fina V på besök. Jag i frossa. Solrosen får göra allt hemma. Cheetahn pigg å sjövild på dagarna. Jag matt. Ingen fest på lördagen som planerat. Söndag å det börjar sakta bli bättre. Typiskt. Sjuk på helgen. Frisk när det är jobb. Fast solrosen säger att jag varit ännu argare om jag varit sjuk på jobbdagar.

Imorgon bitti åker solrosen å cheetahn till Bohuslän en vecka. Jag ska teambuilda med jobbet. Nåt gestaltningstjosan. Har inte varit ifrån cheetahn så långe förut. Fem dagar. Tror det blir bra. Framför allt för cheetahn att hänga med farmor, farfar, kusinfamilj å katterna på landet. Å jag kanske kan jobba undan å samla lite flex.

Nu alvedon å Djurgårdspromenad med lunch på Blå porten.

KIPs tisdagslista

Jävligt förbannad, jodå.

Gubbar, gubbar, gubbar. Å så EN kvinna. En enda. Nog för att rektor är kvinna. Å nog för att hon på intranätet beklagar att det blir så här. För oavsett om hon vill vända upp å ner på kalaset kan hon inte gå emot valresultat. Så det blir som vanligt. Män röstar fram andra män.

Det är roligt att gå till jobbet å roligt att komma hem. Så sa min kollega om att ha barn å jobba. Jag håller med. Men det är uppenbara inkörningsproblem. Från att ha varit den med full cheetahkoll har jag ingen aning. Å i teamet vet ingen vad den andra handen gör. Eller så tror vi att den andra handen redan gjort. Då glöms sånt som blöjor bort när vi ska på middag. Å i de nya rollerna är vi trötta på kvällarna å hinner/orkar inte umgås högkvalitativt. Vi tjafsar om onödiga saker som cheetahvinterkläder å annat trams. Blä. (Hade det här varit en måndagslista hade jag skrivit om hur fin solrosen är med cheetahn å hur bra hand han tar om henne å hur tålmodig han är å hur glad jag blir när jag ser dem tillsammans.)

Det är så tråkigt att städa. Jag vägrar att min lediga tid ska gå åt till städning. Jag städade inte när jag hade föräldratjänst. Jag tänker inte städa nu. Jag skulle förstås kunna jobba 5% mindre å städa 2 timmar i veckan. Tack men nej tack. Jag jobbar hellre 105% å payar ett proffs för städgörat. Flytta till hus är helt uteslutet. Inte en chans i helvetet att jag lägger min fina lediga tid å mina värdefulla slantar på sånt som staket, tak, gräsmattor eller pellets. Blir provocerad av själva tanken.

Ny måndag, ny blogg, ny karriär

Ja men vad kul med sån fantastisk uppslutning i Nobelpristävlingen. Jättekul.

Jonna, du får eventuellt nåt slags tröstpris bara för att du orkade kommentera. Resten, ni borde sitta i skamvrån. Å eftersom jag vet att piska funkar mycket bättre än morot minskar jag inte på bloggbördan, utan ökar på den, jippie.

Från å med idag bloggar jag även på En helt ny karriär. Varsågoda.

Dressyr

Liten cheetah levererar själv de gamla blöjorna till soporna. Undras när vi kan börja potträna. Ganska snart va?



- Posted using KIP phone