Det enda som egentligen känns jobbigt två år senare...

...är när jag tänker på bemötandet i vården där i början. För jag hade ju "rätt", jag kände på mig att nåt var fel, att nåt inte stämde. Å jag är rädd att denna erfarenhet kommer att göra att jag vid en eventuell ny graviditet kommer oroa mig för att inte bli lyssnad på å få nån att prata med. Jag är inte en "det-händer-inte-mig-person", tvärtom. Så jag tänker att jag mycket väl kan få missfall igen.

Visst, jag är bara en orolig dussinpatient i raden, ett jobbigt samtal till. Men jag skulle vilja påstå att det är  felbehandling att hänvisa såna som vi till gruppinfo i pingstkyrkoanda. Vårdskador behöver inte ske med klantig skalpell. De kan vara verbala eller bero på ignorans också.

Jag jobbar själv inom ett tangerande område inom sexuell hälsa där bemötandefrågor är ständigt närvarande å i fokus för oss som arbetar nationellt. Å jag vet att landstingen lägger extremt lite pengar på att utveckla bemötandet inom mitt område. Inte ens när de får öronmärkta statsbidrag händer så mycket som vi skulle önska. Så jag gissar att det inte nödvändigtvis är bättre inom mödrahälsovården som förstås dras med massor av oroliga gravida som ringer stup i kvarten om att de råkat äta kallrökt lax eller har småfisar på tvären.

Alla tänker förstås inte som jag så det kan finnas oroliga gravida som önskar nåt helt annat. Å vårdens begränsade resurser komplicerar förstås ytterligare. Men det här är min önskelista:

- Frikostighet med tid för individuella samtal (kan vara över telefon, huvudsaken är att det finns tid att lyssna å ge råd).
- Lyssna å läs av vad just den här personen behöver. Den kanske tror sig behöva nåt annat än det som kan erbjudas men försök tillmötesgå inom rimliga ramar för att skapa förtroende. Å lägg ordentligt med tid å energi på att förklara när bedömningen är en annan (t ex vid avrådan till ultraljud - vad som händer om kvinna blir avspisad på ett trist sätt är att hon går nån annanstans eller söker privat vård).
- Saklig info, baserad på fakta å vetenskap (inte subjektivitet typ "jag har aldrig mött nån som fått listeria" eller "det går ju bra för de flesta"). Jag vill få känslan av att den vårdpersonal jag talar med kan sina grejer, är uppdaterad på de senaste forskningsrönen å absolut inte döljer nåt för mig.
- Säg till folk att sluta googla - men erbjud dem alternativ. Det måste finnas kvalitetssäkrad å bra info för vetgiriga patienter, inte för enkel å allmän utan även med de svåra å mer detaljerade frågorna.
- Ett tydligt förebyggandetänk där vi hellre förebygger än behandlar. Där rådgivning å samtal är en minst lika viktig beståndsdel som läkemedel.