Det var den första april jag fick missfall för två år sedan. Osmakligt för att vara aprilskämt. Å så var det ju inget skämt heller.
Jag har kommit över det. Jag kan tänka positivt kring att jag har cheetahn å hade jag inte fått missfall hade jag ju inte fått henne. Å jag kan känna mig oerhört lyckligt lottad som blev gravid två gånger på så kort tid. Jag nästan skäms när jag jämför med alla som kämpar för att få barn utan att lyckas.
Jag blev en erfarenhet rikare å kanske i och med den mer ödmjuk inför det här med att "skaffa" barn. Men faktum kvarstår: det finns inget positivt med att få missfall å jag vill aldrig vara med om det igen eller att nån annan heller ska behöva det (well, jo, kanske nån värsta fiende...om jag hade nån sån men det har jag inte!).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
Jag tycker att alla inlägg du skrivit om det här har varit så fint att läsa, även om jag börjat grina många gånger. Tack för att du delat med dig!
ReplyDeleteTack själv för alla fina kommentarer!
DeletePS. Kan inte du vara försöksperson hos mig, för nu ska det gå att få uppföljningsmail om kommentarer, och jag vill gärna vet om det funkar bra.
ReplyDeleteAbsolut försöksperson. Berätta vad jag ska göra!
DeleteSitter med kalla kårar och klump i halsen efter att ha läst dina inlägg om missfallet. Så vackert och smärtsamt skrivet. Jag har tack och lov sluppit missfall men det är ju varje blivande förälders största skräck. Tack för att du berättar!
ReplyDeleteÅ tack för att du läser!
Delete