Å så har världen på riktigt blivit ett bättre ställe att leva på

Tro det eller ej. Men ibland är jag faktiskt inte det minsta förbannad. 

Den här veckan har jag varit lite nere. På grund av det här. Å på grund av att det känts som att cheetahn inte gillar mig längre. En extremt pappig sådan kom hem från Bohuslän i måndags. Jag hade fått det pissiga beskedet å ville kramas. Cheetahn - ville krama pappa. När jag närmade mig henne klängde hon som en apa på solrosen å hon kastade sig ifrån min famn när jag höll i henne. Så var det ända till idag då det blev lite bättre i morse å hon faktiskt vågade vara ensam med mig i ett rum igen. Jag tog möjligheten å jobbade hemma delar av dan så att hon skulle ha mig i närheten. Å så ikväll skulle solrosen iväg på middag å jag var faktiskt lite orolig över att cheetahn skulle bli ledsen. 

Men vilken kväll vi fick alltså.

Först gick vi å handlade. Cheetahn i ny vårjacka å snusnäsduk. När vi kom hem fick hon gröt. Hon åt upp alltsammans utan att kladda å drack fint ur mugg själv. Sen var hon superglad när vi bytte blöja å dressade om till pyjamas. Mormor å morfar ringde på Skype. Cheetahn klappade händer, visade upp nya jackan, skrattade å stajlade. Hon satt i mitt knä å vände munnen mot min för att pussas. 

När vi sagt hejdå förberedde jag en mjölkflaska. Sen satte vi oss i soffan å läste Max napp. Cheetahn mös i mitt knä. När boken var slut hoppade hon sonika ner på golvet, gick in i sitt rum å försökte klättra upp över kanten på spjälsängen. Nattningen tog fem minuter. 

Sen har jag ätit tomat-mozzarellasallad å Marabou saltlakrits å kollat på Mästerkocken på tv4-play. Tänk att det kan vara så här enkelt ibland å att jag har en så fin cheetah (som nog gillar mig rätt mycket fast jag jobbade å drog iväg till Tjejvasan i fem dagar utan henne förra veckan). Å tänk så fint det är att hon är så förtjust i sin fina fina pappa å att han är så förtjust i henne att han säger att varje dag med henne är ett privilegium. Vi har det bra vi. Å allt fler får det allt bättre.