Thursday, March 1, 2012

För två år sedan - kom jag hem från Thailand

Jag köper test på torsdagen. Tvåpack ifall det skulle krångla. Vi gör första testet sent på torsdagskvällen. Jag kissar i en plastmugg. Solrosen doppar stickan. Vi räknar ettusenett ettusentvå ettusentre ettusenfyra ettusenfem. Jag borstar tänderna. Solrosen tittar på testet. Jag frågar hur det går. Han säger att han inte fattar hur det ska se ut. Vi vänder och vrider på stickan tillsammans. Jämför med den otydliga bilden på bipacksedeln. Vrider. Snurrar. Tittar på bilden på kartongen. Tittar på varandra. Ser du vad jag ser?
Jag frågar, vad ska vi ta oss till? Hur blir det med tjejvasan nästa februari?
Solrosen suckar och säger oj. Håller händerna för ansiktet. Ler.

Vi googlar beräkna vecka och beräknar till nästan sju.

Vi ler och vi kramas. Vi säger vad ska vi ta oss till med en liten? Vi säger att vi får väl köpa en trea. Vi säger att vi sover nu och gör det andra testet imorgon bitti för säkerhets skull. Och är det en liten får vi väl ta hand om den. Dessutom, säger vi, är det många små som inte ens blir av så här tidigt.

Testet nästa morgon visar lika gravid. De kommande tre dagarna hinner vi prata och kramas och pussas och prata och googla. Jävlar vad vi googlar. Vi läser att det är läge att ringa Vården och säger att det får vi göra på måndag. 

5 comments:

  1. Åh fint att få höra om.. Vilken lycka! Fast lustigt att du tänkte Hur går det nu med vasan :)

    ReplyDelete
  2. Nu sitter jag här och storler... så roligt att höra om hur ni gjorde när ni testade.

    ReplyDelete
  3. Baglady - ja den där vasan alltså. Men nu är den ju gjord i alla fall. Just nu funderar jag på när jag ska lyckas åka till Nordkorea (hade jag också planerat...). Vågar inte tänka på hur långt fram det antagligen ligger. Har en känsla av att kvinna inte tar med små cheetahs dit precis...
    Jenny - mm, fortsättning följer såsmåningom...lite inspirerad av din spännande uppdelade förlossningsberättelse med cliffhangers är jag nog...

    ReplyDelete
  4. Hm, jag förstår hur du menar. Jag funderar också på resor, fast kanske lite mindre kontroversiella (eller vad man ska säga). fast mitt nya motto är typ Just do it. För om hundra år är vi ändå borta allihop, så varför inte liksom.

    ReplyDelete