För två år sedan - kokade jag oätlig blodapelsinmarmelad

Jag minns att jag köpte hem flera kilon blodapelsiner å brände dem å sockret i en enorm gryta på solrosens gasspis. Jag minns inte om jag grät över spilld marmelad.

Veckan därpå gick jag till jobbet. Å överväldigades av hur mina kvinnliga kollegor delade med sig frikostigt av sina erfarenheter av missfall, barnlängtan, graviditeter å empati.

Nån kväll gick solrosen å jag på min favoritititalienare å drack vin å åt ost. Alltid något.

Jag hatade hur jag mådde å hatade ännu mer att jag faktiskt inte klarade av att göra nåt åt det. Jag var ett hormonellt neggomonster utan motsvarighet. Nåt slags kroppens å själens sorgeprocess som hade sin egen gång utan att jag kunde påverka.