För två år sedan - önskar jag att jag hade rest mig å gått

När jag i efterhand ska beskriva min upplevelse av gruppmötet kommer jag bara på en liknelse. Jag vet att det rent objektivt är en grov överdrift och en orättvis jämförelse. Jag har ju faktiskt aldrig blivit utsatt för nåt som kan kallas övergrepp i fysisk bemärkelse så vad vet jag egentligen. Men min upplevelse då är att det var just ett övergrepp som begicks i 90 minuter. Barnmorskan försökte få mig att blotta mig inför andra och sen proppa mig full med något jag varken ville eller kunde ta emot. Må så vara att det kallades information. Men mina behov togs ingen hänsyn till. Kanske borde jag ha rest mig och gått därifrån. Jag kunde ju ha gjort det och sluppit vara kvar i situationen.

Men jag hoppades så innerligt nånstans att mbt-barnmorskan skulle titta i pappren vi lämnat in - där vi skrivit om blodtrycket och det bruna och allt annat - och kanske prata med oss efteråt. Eller att hon skulle se att jag var ledsen och orolig och ringa oss i efterhand. Jag kan tycka att det är Vårdens uppgift att vara duktig på att scanna av behoven men jag gissar att Vården varken kan eller har tid/råd/lust/ork. Herregud - vad väntade jag mig egentligen, mbt-barnmorskan hade ju fyra barn att servera kvällsmat till.