Tuesday, March 20, 2012

DET KOMMER INTE ALLTID ATT VARA SÅ HÄR

Den här segdragna mindfulnessövningen som cheetahn har dragit in mig i senaste veckan alltså. Jag är inte jätteförtjust. Hon som oftast somnat lätt som en plätt måste nu nattas i typ en timme. Eller så måste kvinna lägga sig bredvid henne i storsängen å låta henne somna nära, då går det snabbt. Men det vill jag helst inte vänja henne vid så vi tar bara till det i nödfall/när vi inte orkar nåt annat.

Förra veckan när vi var i Skåne lade jag mig samtidigt som cheetahn å kunde åtminstone tända lampan å läsa när hon väl hade somnat. Men tillbaka hemma känner jag att jag helst skulle vilja få ut nåt mer av mina kvällar. Har nån ambition om att t ex springa en runda ett par kvällar i veckan nu när det blir vår. Å det kan ju vara kul att hänga med solrosen. Så där sitter jag i mörkret i cheetahrummet å pratar lugnande å gömmer min iphone bakom en kudde medan cheetahn röjer runt i sin säng. Eller så sitter jag på golvet med en arm inne i spjälsängen för att cheetahn vrålar. Å så tar  bloggarna i readern slut. Å wordfeudmotspelarna hinner inte med. Å jag profylaxandas å tänker att också detta kommer ändras. Det är nåt övergående. Jag ska bara härda ut den här fasen.

Å så somnar cheetahn äntligen å jag kommer ut ur rummet å ska ha ut nåt av den där kvällen å jag är så trött att jag bara vill gå å lägga mig å läsa.



PS. Nej, det är inte bara jag som nattar cheetahn. Solrosen gör det också. Men jag gör det definitivt oftare. Motiverat med att han ju hänger med henne hela dagarna just nu. Å förra veckan var han dessutom bortrest. Ska bli intressant att se om vi ändrar mönstret när vi delvis byter roller om ett par veckor.

10 comments:

  1. Men... Varför inte låta henne somna nära? Det är antagligen det hon behöver just nu. Det går inte att vänja barn vid närhet på det sättet, utan barn visar behov som de behöver få tillgodosedda för sin utveckling. Att kämpa emot lär dessutom bara göra det svårare för er att lägga henne i spjälsängen i framtiden.

    I perioder har det tagit upp till två timmar för oss att söva vårt barn trots att jag alltid, alltid har sövt honom vid bröstet eller i famnen (då kunde vi båda göra det), så jag förstår faktiskt inte problemet om jag ska vara helt ärlig.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Bra synpunkt. Hon kanske faktiskt behöver lite mer närhet just nu å jag är frustrerad å rastlös för att det brukade vara så enkelt. Särskilt när folk skriver som du att det kan ta ett par timmar tänker jag att jag är bortskämd. Å det ÄR verkligen nåt slags utvecklingsfas för cheetahn just nu, stora yviga gester blandat med litenhet å vilja bli buren å en mammighet som vi aldrig tidigare skådat.

      Jag brukar försöka tänka när jag sitter/ligger där i mörkret att: om jag måste välja vill jag förstås inte vara nån annanstans än just här hos mitt barn som vill ha mig nära. Då känns det självklart. Men ibland vore det ju fint att springa en runda innan jag blivit för trött, hinna jobba lite (om jag gått hem tidigare på dan för att just vara med cheetahn t ex), betala räkningar/deklarera/sortera shit/städa eller helt enkelt bara få lite kvalitetstid med solrosen. För även om jag i princip kan ändra dygnsrytm å lägga mig å gå upp samtidigt som cheetahn så vill jag ju också hålla solrosrelationen blommande.

      Delete
  2. Åh den där känslan. Jag förstår och vet precis. Även min E är så i perioder. Men jag tänker också spontant att om det är närhet hon behöver och vill ha är det nog inte fel att ge det. Med det sagt är det inte alltid jättelätt, jätteroligt och självklart alla gånger att ge just den närheten. Jag kan ha jättesvårt att bara ge av mig själv på kvällen sådär när jag är trött, utmattad och egentligen vill göra något för mig själv.
    Hoppas att perioden når sitt slut och att ni hittar en väg som passar bra för er!

    ReplyDelete
    Replies
    1. De där Editharna alltså... :-)
      Det är ju det där med att få ihop tid för sina egna behov ja. Försöker tänka att varje kväll ju ändå inte är lika svår. Å jag är dessutom inte ensamstående utan vi kan byta av å ta varannan dag/halvtimme eller liknande. Jag blir så himla impad när jag hör om singelmammor/pappor som fixar allt sånt här ensamma.
      Å så får jag nog öva lite på det där med mindfulness å tänka att vill hon ha närhet så är det för att hon behöver det - å jag vill ju att hon ska bli trygg å inte sitta på bup å älta om sin stressade morsa om 14 år!

      Delete
    2. Hoppas att du inte tog min kommentar som kritik. Det var inte heller min mening att förminska dina känslor.

      Jag ville bara påminna dig om att vi föräldrar ibland inte ser skogen för alla träd, så att säga. Istället för att göra det enklaste gör vi det vi tror att vi ska eller måste fastän det blir pannkaka av alltihop.

      Jag tror absolut att närhet är the way to go just nu. Tanka, tanka, tanka. Gör det enklaste, som också är det bästa - för er alla.

      Pepp! Jag vet hur jobbigt det kan vara.

      Delete
    3. Kände mig inte det minsta kritiserad, bara stöttad å påmind om att det finns fler sidor av myntet!

      Delete
  3. Hög igenkänning! Vi lägger dock alltid E i vår säng så hon får somna nära och sedan lyfts hon över till sin säng. Det funkar bra och jag orkar inte byta ut en rutin som funkar. Ibland blir det dock så att det tar längre tid och hon vaknar och man får gå in igen (t ex när mamman i familjen får datorfrustration och måste skrika lite argt). Och många gånger kommer jag i säng för sent själv för att jag inte bara vill komma upp efter nattningen, fixa ordning hemmet och sen lägga mig igen. Som du säger, relationen med sin man är det ju trevligt att vårda också.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Såg Es nya fina säng på bloggen! Cheetahn jobbar fortfarande spjälsäng men tycks trivas bra i den så jag tänker att vi kör på den tills hon klättrar ur. Tror att ena långsidan dessutom kan tas bort på vår modell.

      Somna nära är ju himla mysigt. Å ju mer jag tänker på det ser jag också potentiella fördelar. T ex kunde cheetahn inte somna i sin resesäng med mormor å morfar för ett tag sedan å de försökte vyssja eller lägga sig med henne utan resultat. Har en känsla av att det hade gått lättare för dem om hon varit mer van vid att somna nära...vilket hon kanske blir på sikt...

      Delete
  4. this too shall pass! :)
    vet precis hur det känns! jag brukar tänka att det går över när de blir tonåringar (om inte förr) för aldrig har du väl hört om en tonåring som måste somna nära sin mamma/ har blöja/dricker välling osv...?
    Kramar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej visst är det konstigt...man fattar det inte nu, hur det är möjligt att de små liven ska komma till stadiet då de skriker "uuuttt" så fort vi visar oss i dörren...

      Å natten efter mitt blogginlägg sov cheetahn förstås 11 timmar på raken i egen säng...

      Delete